Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tillbaka på platsen där allt inte hände

/
  • Gränsland. Vojenbron utanför Bergvik var gränsen mot den okända omvärlden när Sten-Ove Bergwall var liten. Länge än så här vågade han sig aldrig. Nu är bron ett av favoritstråken för hundpromenaderna med frun Ingegerd.
  • Sture Bergwall.

Hur kunde Sten-Ove Bergwalls bror bli till monstret Thomas Quick?
Den beryktade seriemördaren satt på Säter och påstod att allt var deras föräldrars fel. Sten-Oves livsuppgift blev att strida för mammas och pappas heder.
Han hade rätt hela tiden. Nu har han fått sin bror tillbaka.

Annons

Ljuden från flottningen, dunk-dunk-dunket från båtarnas motorer. Såpdoften från bryggan där mammorna skurade mattor, blandad med lukten från massabruket i Marmaverken.

Sten-Ove Bergwalls tankar gick ofta hit till barndomens Bergvik under de år då han var bror till Sveriges vidrigaste brottsling.

Sten-Ove är 75 år och flyttade tillbaka i vintras. Nyligen hittade han sin stig ner till den steniga älvstranden där han och kusinerna brukade bada.

Kunde ondskan verkligen ha sina rötter här? Barndomen i Bergvik var materiellt fattig. Men hur Sten-Ove än har rannsakat sitt förflutna kan han inte se att familjen Bergwall hade det värre än någon annan.

I början av 1990-talet började Sten-Oves tio år yngre bror Sture Bergwall erkänna ett stort antal pojkmord. Han hävdade att förklaringen fanns i brutala övergrepp i barndomen.

På rättspsykiatriska kliniken i Säter fick Sture själv dosera narkotikaklassade läkemedel. "Vid behov" stod det på recepten. Under ruset fabulerade han ihop bestialiska historier om vad mamma och pappa skulle ha utsatt honom för. Mordförsök, våldtäkter, ett rituellt mord på ett påstått småsyskon som Sture skulle ha tvingats delta i.

Allt detta ska ha skett utan att resten av familjen märkte något. Trots att de var sex syskon och bodde trångt. Det gick aldrig ihop för Sten-Ove. Familjen hade ju varit fullt funktionell? Någon ljög.

Sten-Ove är journalist, poet och författare. Som skrivande människa började han sätta sina tankar på pränt. Hur hade barndomen egentligen varit? Fanns det något han inte hade sett? Till slut blev texterna till boken "Min bror Thomas Quick". Den kom 1995, när brodern erkänt fem mord.

Boken dryper av ambivalens. Sten-Ove skriver att han måste acceptera att hans bror är en bestialisk mördare, varför skulle han annars erkänna? Men det kan inte vara mammas och pappas fel. Eller? Någon av de inblandade är en kuslig dubbelnatur – om det inte är föräldrarna så är det brodern, skriver han.

Sten-Ove tog på sig rollen att vara familjens ansikte utåt mot media. Föräldrarna var döda och kunde inte försvara sig. Han blev deras försvarsadvokat. Det var en kamp och en kampanj för mammas och pappas heder.

Syskonens pappa kom från Bergvik. Sten-Ove beskriver honom som svag och stämd i moll. Pappan var ofta tyst, ibland krävande. I perioder var han kristen fundamentalist, och slog till med godtyckliga regler om vad som var syndigt och förbjudet. Tyngd av hårt arbete och mindervärdeskomplex för sin bakgrund. När Sten-Ove en gång antydde att han kanske inte ville studera fick pappan ett obehagligt vredesutbrott.

Mamman, född i Alfta, hade en "sträv yta", skriver Sten-Ove. Hon tog bra hand om sina barn och älskade dem, även om det inte alltid syntes på ytan.

– Jag försökte skriva om de värsta sidorna hos våra föräldrar. Och det var inte värre än så, säger Sten-Ove Bergwall.

Kunde dessa strävsamma människor vara skuld till att lillebrodern Sture blev en bestialisk massmördare? Experterna på Säter menade att varje sexförbrytare själv har varit utsatt för övergrepp som liten. I flera dokumentärer och böcker om fallet har grävande journalister visat hur det bildades en sektliknande krets kring deras påstådda seriemördare. Sture Bergwall lockades att göra allt fler erkännanden, och fick känna sig bekräftad av terapeuterna. Ju värre erkännanden desto mer droger. Han erkände ett 30-tal mord, fälldes för åtta, trots att ingen teknisk bevisning fanns. Alla fakta som talade för hans oskuld förbisågs, den som opponerade sig blev utfryst ur gruppen.

När Sture började erkänna pojkmorden bröt Sten-Ove kontakten med honom. Han kände en omedelbar avsky, ett hat för vad brodern gjort sina offer och sin familj. Sten-Ove räknade bort Sture, samtidigt som han försökte ställa in sig på att leva med att brodern var Sveriges värsta seriemördare.

Senare skulle Sture börja kalla sig Thomas Quick. Förnamnet tog han efter sitt första påstådda offer. Det erkännandet skulle vara så enkelt att spräcka genom att kolla en kalender. Sture konfirmerades samma dag som den unga pojken dödades i Småland, och hade inte haft en chans att hinna dit från Dalarna.

Quick är mammans flicknamn. Vilken skändning av en hederlig mor, skriver Sten-Ove bittert. Sture skriver i boken "Thomas Quick är död" (2009) att namnbytet var ett sätt att skapa distans. Ett mördaralias.

Sture Bergwall har konstaterats oskyldig till alla de mord han dömdes för. Men det var för andra brott han kom till Säter från början, bland annat sexövergrepp. Han mådde inte bra psykiskt under uppväxten. Hans homosexualitet sågs som sjuk, den chockbehandlades med insulin så att han hamnade i koma. Sture Bergwall började sniffa, och inledde ett missbruk som skulle följa honom i många decennier.

I perioder umgicks bröderna tätt. Cykling var deras stora gemensamma intresse. Självklart var Sture med på alla jular, som den barnkäre och generöse familjemedlem han var.

Sten-Ove har många gånger anklagat sig själv för Stures öde. Han engagerade sig inte i sin lillebror när han var liten. Sten-Ove hade nog med att vara tonåring själv. Vad hade hänt om han varit en närvarande förebild för sin vilsna lilla bror? Och om han hade satt sig in i den första mordutredningen, hade han då hittat de uppenbara falsarierna och kunnat stoppa hela cirkusen?

– Jag var fullt upptagen med att försöka hantera att min bror var ett monster. Och jag hade en väldig tilltro till rättsväsendet. Hade. Han var ju rannsakad och dömd. Vem kommer på tanken att kunna göra ett bättre jobb än polisen? säger Sten-Ove Bergwall.

När morderkännandena hade pågått ett par år skrev Sten-Ove ett öppet brev till Sture. Tanken var att han skulle åka till Säter för att lämna över det tillsammans med en kvällstidningsreporter som skulle skildra mötet och publicera brevet. Sture välkomnade dem, men teamet runt den påstådda seriemördaren satte stopp.

– Hade jag fått komma och hälsa på då är det inte alls otänkbart att Sture hade brutit ihop och berättat att alla erkännanden bara var nys, säger Sten-Ove.

Han är säker på att personalen var rädd att lögnbubblan skulle spricka.

Sture Bergwall är numer en fri och drogfri man, och har tagit tillbaka sitt riktiga namn. Högsta domstolen har frikänt honom från alla mord. Han bor i den lilla jämtländska byn Mörsil och lever ett enkelt ordnat pensionärsliv, berättar Sten-Ove och hans fru Ingegerd. Första tiden i frihet bodde han hemma hos dem i Jämtland.

– För mig är Sture det syskon som står närmast, säger Sten-Ove.

Bröderna pratar med varandra varje dag, ofta flera gånger. Sture har inget annat än sin familj, så det blir att han delar allt vardagligt över telefonen. Dagspolitik och skvaller, smakråd inför ett skoköp, eller matlagningen som Sture måste lära sig efter alla år bakom murar.

Sten-Ove och Ingegerd flyttade till Hälsingland för att komma närmare släkten. Han har sex kusiner kvar i närheten. De tänker att flytten ska få vara ett avslut. Thomas Quick-åren är över för gott nu när det juridiska är slutgiltigt uppklarat.

Sten-Ove och Ingegerd förstår att alla grannar vet vem de är släkt med. De pratar gärna om det, men vill bara vara en vanlig familj och vila.

Nästa höst släpper Sture Bergwall en egen bok om allt som har hänt. Sten-Ove är säker på att den kommer att bli intressant och omtalad. Det finns ännu mycket att avslöja om vården och rättsskandalen.

– Men det får bli Stures sak. Vi lämnar det här bakom oss nu. Trots alla trauman kan man bearbeta allt och gå vidare och bli en vanlig människa.

"TQ-åren", som de säger, är äntligen en parentes. Och Sten-Ove har fått tillbaka en älskad bror.

Mer läsning

Annons