Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tillbaka i Bakroten

/
  • Olov Ahlgren och sambon Carina Johansson passade på att bygga en altan när huset fick ny grund.
  • Roger Enberg med skylten som varnar för igelkottar.
  • Många har säkert sett makarna Tyves skylt i Verkmyra och undrat över den. På luffen berättar allt om skylten här intill.
  • Lasse Forsberg blir mäkta imponerad när han får se batterivispen som vi erbjuder i utbyte mot hans överraskningslåda.

Våra hjältar får en trist start, men förstår snart att allt löser sig till det bästa - som vanligt.

De träffar Stockholms saltaste sprängare, och slutar dagen på topp där Luffen en gång startade.

Annons

Onsdagen får en blek start. Det är fint i Mo, men folktomt. Vi svänger in på en öde Moheds camping. En ensam kapsåg ylar i fjärran. Husvagnarna är stora och tysta.
På vägen mot Mokorset ser vi en skylt som varnar för igelkottar. Eftersom vi inte har hittat nåt att skriva om än svänger vi in.
- Det är våran jänta Malin som har gjort skylten, säger Lena Enberg.
Det brukar vara en igelkott med bäbisar på gatan mellan husen. Lena tror att det är samma igelkottsmamma varje år.
Dagens första loppisskylt sitter i början av Bergvik. Stängt, står det. Men vi tänker tjata oss in. Det är lätt. Lasse Forsberg öppnar gärna sin loppis i det välbyggda sädesmagasinet av tegel som tillhört Älvviks herrgård alldeles intill. Huset är en riktig pärla, som inte syns från bilvägarna.
Vi stannar som bekant vid alla loppisar för att byta till oss finare och finare grejer. Vi började med att köpa en brevvåg för 20 kronor i Vågbro, som vi bytte mot en batteridriven elvisp i Trönö.
Lasse Forsberg säljer en överraskningslåda med hemligt innehåll som gör valet lätt. Den kostar 30 kronor, och vi tänker att den kommer att göra nästa förhandling enkel. Åtminstone om nästa loppisägare är en gambler. Vi vet vad som finns i lådan. Det vet inte ni.
Nu är det dags för den två kilometer långa backen från Verkmyra till Öratjärnen. Enligt lokalbefolkningen har backen inget eget namn. Den får nöja sig med att vara en av Bergviksbackarna, trots att den är kungen av alla backar. Vi bestämmer oss för att döpa den, och hoppas att befolkningen tar det nya namnet till sig. Ska vi säga sprängarbacken? Apropå att det känns som att blodådrorna ska sprängas när man segar sig uppför på en tungt lastad gubbcykel? Ja det säger vi.
Se panoramabilder från Verkmyra och Öratjärnen här.
Nu riktar vi framhjulet mot Bakroten.
Vi är väntade. De har läst att vi har vägarna förbi. Snickaren Tomas Rosén och hans stora familj hälsar glatt direkt när vi öppnar grinden. De har sex barn och fyra hundar, och det märks att de är vana vid gäster. Här finns stjärterum och en husvagn till oss.
Tomas använder inte längre hammare i tjänsten. Han är nu platschef på brädgården i Vågbro, där också frun Kicki jobbar. Tomas lever ut sin snickarglädje på fritiden.
Se prov på snickarglädjen här.
I dag torsdag ska vi ta oss igenom ingenmanslandet mellan Stråtjära och kusten. Förmodligen kommer vi ut i Sunnäs och tar oss norrut. Vi behöver en sovplats i trakten av Vallvik.

Mer läsning

Annons