Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Till fots mot friheten

/
  • Ali Mohammed bodde i Damaskus, nu bor han i Vågbro efter en månad på flykt genom Europa.

Genom sju länder för att nå en dröm.
Ali Mohammed är en av många syrier som flytt landvägen genom Europa.
– Jag kommer ihåg hur det var och är med dem, säger han om strömmen som följer samma rutt.

Annons

När Ali Mohammed anlände till asylboendet Vågbro i början av sommaren så fick han bäras in. Fötterna, det transportmedel som till stor del tagit honom till det nya landet, tog stryk under den drygt en månad långa flykten undan krigets Syrien.

Bilder i mobilen visar trampdynor med öppna sår som slets upp under färden; Libanon, Turkiet, Grekland, Makedonien, Serbien, Ungern, Österrike och till sist Malmö.

– Jag fick skorna stulna i Makedonien och fick fortsätta barfota. Jag fick sjukvård direkt jag kom hit för fötterna, säger 26-åringen.

Fötterna är läkta, men intrycken från färden mot frihet sitter kvar. Många bilder från just den rutten sänds ut varje dag, landsmän som ger sig i väg från Syrien.

– Jag blir jätteledsen och känner sorg för alla de som lämnar hemlandet för att få det bra och sedan dör på vägen.

För en del flyktingar slutar livet under båtfärden mellan Turkiet och Grekland. Den ohyggliga bilden på den lille pojken som flutit iland togs i turkiska Bodrum, just den ort där Ali Mohammed och hans sällskap lämnade Turkiet.

– När jag såg bilden mindes jag känslan under båtfärden, säger han.

Han var en av 25 personer, varav fyra barn, som litade till en gummibåt i beckmörker med ön Kos i sikte.

– Jag var jätterädd. Vi åkte klockan två på natten och en familj hade barnen med. Men det hände inget, vi hade tur med bra väder.

Väl i Grekland tog det tid att komma vidare. Två försök med flyg nekades och två försök med bil till Makedonien resulterade i att sällskapet skjutsades stillbaka till Grekland.

Det blev till att gå.

Vandringen på omkring 70 kilometer tog 24 timmar. Även i Makedonien var det svårt att åka bil, risken att skjutsas tillbaka var stor. Dessutom är flyktingar ett lätt byte för tjuvar. Ali Mohammed blev av med skorna, andra med annat.

– Jag såg två döda i Makedonien, de hade blivit av med pengarna och dött.

Det har också kommit bilder från flyktvägen om polismakt som varit våldsam, men inget sådant drabbade Ali Mohammed. Hans blick lyser upp när han i stället berättar om medmänsklighet som bidrog till att han inte tappade modet.

– Det har varit jättesvårt men nu sitter jag här. Och jag glömmer aldrig de människor som jag träffat på vägen. Många hjälpte till. En man i Grekland hade restaurang och han bakade bröd och bjöd på mat och pratade och gav lugn och tips. Jag skulle vilja åka tillbaka och tacka, säger Ali Mohammed.

Framme i Serbien gick färden lite lättare. Och det blev tid att vila. Bussen tog honom till gränsen och sedan ny promenad in i Ungern som passerades med bil. I Österrika brändes de sista pengarna på buss och flygbiljett till Sverige.

Ali Mohammed tvivlade aldrig på att han skulle lyckas, säger han.

– Nej, därför att jag verkligen ville komma hit och få ett bra liv. Det – eller dö i Syrien.

Vad kände du när du var framme?

– Jättebra! Att jag kommer få ett bra liv i ett bra land. Att det till slut ordnar sig. Allt var borta men nu har jag chansen igen att bli en människa, en person.

Vad tänker du om att andra människor tar samma väg?

– Jag kommer ihåg hur det var och är med dem. För jag vet allt, jag gick den vägen. Jag lyssnar vad som händer och när jag här en båt som ska åka så känner jag rädsla för att något ska hända.

Vad drömmer du om?

– Svår fråga. Det kommer. Att studera vidare och lära mig språket, att hitta ett jobb och fortsätta livet.

Fotnot: Ali Mohammed heter egentligen något annat.

Mer läsning

Annons