Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tankar under äggkastning

Alla vet vad det innebär att börja gymnasiet. Sömn blir favoritintresset, kaffedebuten är bara en tidsfråga och skolarbetet invaderar hemmen som foppatofflorna gjorde 2008.

Annons

Visst har vi blivit varnade om att det skulle bli tuffare. Lärare, media och resten av samhället har påmint oss i flera års tid om hur viktigt det är att förbereda sig inför gymnasiet. ''Det skadar aldrig att tänka på gymnasievalet i god tid'' (även om du råkar vara tolv år). Fast inte behöver man tänka så mycket egentligen. Alla har vi hört att natur är till för blivande läkare, handel för butikschef, samhälle för politiker och så vidare. Men någon glömde att nämna en viktig del av teknikprogrammet, den historiska legendariska Nollningen. 

För en vecka sedan var det TE12:s tur. Nervösa, ängsliga och en aning taggade gick vi mot vårt öde nere på grusplanen. Kan bara tänka mig hur vi måste ha sett ut. 30 stycken små pojkar och flickor liggandes på mage i en lång rad som vid värsta avrättningen. Regnet öste ner och piskade våra näst intill bara ryggar. Plötsligt träffades mitt huvud av något stenhårt. Reflexerna slog genast till. Vem kastade och vad?! Ögonblicket senare insåg jag vad som hade hänt.

Jag hade blivit träffad, av ett ägg. Det där ägget var bara ett av många. Nollningen hade inletts. Tankarna for genom mitt huvud. Vad har jag gjort, vad har jag gett mig in på!? Ja egentligen, varför valde jag teknikprogrammet?

Aldrig har jag haft någon kärlek till de tekniska huvudämnena. Matte är överskattat, fysik är hokus pokus och kemi är ett språk från långt bort i fjärran. Kunskaperna i teknik ska vi nog inte heller snacka om. Kan det ha varit just för att ingen förväntade sig att jag skulle hamna här? Inte minst jag själv. Nog kommer dessa tre år bli en utmaning, med mycket hårt arbete och stenhård beslutsamhet. Men om jag överlever detta så kommer det vara värt det.

Åter till grusplanen – efter en stund var vi indränkta i halva Icas sortiment, från konservhyllan till mejeriavdelningen. Ägg, surströmming, kattmat, ketchup och filmjölk var bara några av de mysiga saker vi var insmetade i. När vi senare tågade igenom staden i vår ljuvliga arom, kom jag att tänka på en grej som en klasskompis sa en gång. ''Jenny, du är teknisk som en postlåda''. Vilket är sant, eller kanske inte, beroende på hur man ser det.

Jag menar, en postlådas teknik går ju inte att jämföra med tekniken hos nya Iphone. Men bara en postlåda i sig är rätt unik. Där gick alltså jag, teknisk som en postlåda, äckligare än någonsin och nollad för livet.

Mer läsning

Annons