Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sporten före mamma

/

Sommarlovet börjar lida mot sitt slut. Judotjejen Sofi Eriksson återgår till vardagen redan på lördag, då hon lämnar Söderhamn för sitt andra år på Riksidrottsgymnasiet i Lindesberg, strax utanför Örebro.

Annons

Skolan börjar på tisdag, precis som här i stan. Men jag slutade tidigare än dem, så en veckas extra lov kan jag åtminstone skryta om. Jag åker ner tidigare för att hinna packa upp allt och komma i ordning. Det var ju trots allt nästan två månader sedan jag var där.

Hur har det varit att bo hemifrån så länge?

– Det har varit kul. Jag bor på ett elevhem där jag har mitt rum med eget badrum, en micro och kylskåp. Sedan delas köket med andra gymnasister som håller på med judo, handboll, ishockey eller rytmisk gymnastik. Det är bra för då finns det alltid någon man kan umgås med eller få hjälp av. Fast om man vill vara ensam ett tag så är det ju bara att laga maten därute och sedan gå in till sig. Att alltid ha folk omkring mig har gjort att jag inte känner av hemlängtan så mycket. Det finns inte tid till det.

Ni delar på köket, hur fräscht har ni det?

– Superfräscht! Haha, nä inte riktigt så kanske… Det finns de som är sämre på att hålla koll och ta reda på sina grejer än andra. Ibland är det riktigt grisigt. Jag har ryckt in någon gång när jag inte stått ut längre. Under veckorna är det även två stycken vuxna personer som hjälper till och håller koll på oss. Då vågar ingen bara lämna sina saker.

Finns det några andra nackdelar med att dela boende?

– Det finns väl alltid något att klaga på. Tillexempel att grannarna spelar för hög musik sent på kvällarna eller att man är begränsad till en så liten yta som rummen är på. Men fördelarna väger över. Sammanhållningen har gjort att jag hellre bor med mina kompisar några rum bort än i en egen lägenhet. Det är viktigt att komma bra överens med de andra, annars skulle det sluta med ett stort kaos överallt. Fast när det är dags att ta beslut som rör alla inneboende så är det nog vi från judon som är de största regenterna ändå. Det gäller att visa var skåpet ska stå.

Förväntningarna du hade innan du började skolan, höll dem?

– Det har varit över förväntan. Jag är så nöjd med mitt val att inte stanna kvar i Söderhamn utan testa mina vingar. Mycket kunde jag sedan innan, att tvätta till exempel. Men varje dag har jag lärt mig något nytt eller märkt att jag utvecklats och växt som person. Jag tycker om att ta hand om mig själv. Jag har inget emot att komma hem på helger och lov. Det är skönt att slippa tänka på allt och bara låta mamma och pappa rå om allt, precis som förr. Men jag skulle aldrig kunna flytta hem igen på heltid. Inget illa menat, utan det skulle bara bli krockar. Jag har skapat nya rutiner det här året som jag tycker om och vill fortsätta med.

Hur har det gått med träningen?

– I början var det en stor omställning. Det var mer pass än jag först trodde, men jag älskar att träna och vill satsa så det har varit kul. Ingen sport är helt skadefri. Jag har dragit på mig en knäskada som jag fortfarande kämpar med. Mycket av årets träning har varit rehab istället för judo. Det känns surt. Men en fighter ger aldrig upp. Jag ska fortsätta satsa och kämpa ännu hårdare. Jag ska visa alla att jag har vad som krävs för att nå toppen.

Mer läsning

Annons