Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skotten som ruskade om Rådhuset – söderhamnarna minns

/
  • Hans-Olof Olsson är före detta kommunalråd i Söderhamn. Han minns hur det var när statsministern mördades 1986.

För 30 år sedan blir en redan kylig februarinatt några grader kallare. Olof Palme mördas på öppen gata och vindilar letar sig ända in till kommunhus och partikollegor runt om i landet.
Socialdemokraterna Hans-Olof Olsson och Birgitta Tapper tar sig tillbaka 30 år och minns mordet och det som kom efter.

Annons

Se även: En rättskaffens man och stor ledare – så minns några hälsingar Olof Palme

Sportlov 1986. Birgitta Tapper barnvaktar ett barnbarn i Stockholm och springer in i en bekant på Centralen i Stockholm. De pratar om att de nyss sett Ingvar Carlsson köpa blommor och de har också skymtat Pierre Schori. Diskussionen går in på vilket fantastiskt land vi har, där toppolitiker kan röra sig fritt utan släp av livvakter.

Några dagar senare ekar två skott i Stockholmsnatten.

– Då var jag hos en svåger i Gävle. Vi hade sett något elakt satirprogram på tv och när svågern berättade att han hört att de skjutit Palme tänkte jag att 'tänk att de inte drar sig för att skämta om någonting', minns Birgitta Tapper, 75, bruksortsbarn som tidigt blev socialdemokrat och i många år var ordförande i Söderhamns kommunfullmäktige.

Alla frågetecken rätas ut och hopp släcks då Sveriges radios inrikesreporter Jan Ström förkunnar i en extra Ekosändning klockan 01.10: "Sveriges statsminister Olof Palme är död."

– Just då kom man sig inte för att göra någonting. Det tog på en som att det skulle ha varit en nära släkting. Sättet det skedde på också, det skulle ha känts annat om det varit en hjärtattack eller något. Men det här...

Se även: Olof Palme – överklasspojken som blev arbetarledare

Hans-Olof Olsson är också 75 år, 1986 är han partikollega med Birgitta Tapper i Söderhamn och också ett brukets barn från Norrsundet. Samma år som Palmemordet blev han kommunalråd i näringslivsfrågor. Mordnatten finns fastbränd i minnet.

– Jag hade gått och lagt mig, men min dåvarande fru stannade uppe och kollade på tv och lyssnade på radion. Hon väckte mig och sade vad som hänt. Det blev inget sova den natten. Det blev tv, säger Hans-Olof Olsson.

I år skulle Olof Palme ha fyllt 89 år. Östermalmsgossen som blev en av arbetarrörelsens största och som rörde upp känslor, bra som dåliga, hos både egna och meningsmotståndare. Hur var det att ha hans rygg att följa, gjöt han mod i partikollegor ända från toppen ned till gräsrötterna medan han levde?

– Visst var han en karismatisk talare och duktig på att dra med folk. Men jag fick den bestämda uppfattningen att han inte var så engagerad i att vara statsminister alla gånger utan mer ville jobba med utrikespolitiska frågor. Och jag anser att Palme lite väl mycket ville att staten skulle bestämma och tog bort ansvaret från individen, säger Hans-Olov Olsson, som hade sina kontakter på riksplanet främst med industriminister Thage G. Peterson, så än i dag.

Birgitta Tapper träffade, eller åtminstone såg, Olof Palme fler gånger. Hon skriver under på karismatisk, och minns en Unga Örnar-kongress där Palme medverkade.

– Han berättade för oss om bland annat gatubarn i Sydafrika och det var en aha-upplevelse, så hade ingen gjort förr. Jag tror nog att vi arbetarungar från Ljusne tyckte att det var lite speciellt att han satsade på socialdemokratin, för han var ju herrskap som vi säkert sa då. Det gav honom lite guldkant, säger Birgitta Tapper.

Se även: Olof Palme: Talet som fick USA att rasa

Efter några år med borgerligt styre var socialdemokraterna tillbaka vid makten 1985. Mördaren tog möjligen inte statministern mitt i språnget, men åtminstone då hans politiska lyskraft alltjämt var att räkna med.

– Hans ställning var stark 1986. Valet hade gått hyggligt bra, han närmade sig 60 och hade väl lite funderingar om sin fortsättning. Han ville bli flyktingkommissarie om jag minns rätt. Och det är klart, om man levat så tätt inpå politiken så tar till sist både ork och ålderdom ut sin rätt. Ingen är övermänniska, säger Hans-Olof Olsson.

Han uttrycker sin beundran för hur Ingvar Carlsson lotsade Sverige genom den värsta krisen. Han stämplade in på Rosenbad redan då krutröken knappt hade skingrats över Sveavägen.

– Han tog sig samman trots att de var nära vänner i denna traumatiska händelse. Fantastiskt bra gjort. Han har ju senare också poängterat att det här var de svåraste timmarna i hans liv.

Hur blev det då runt om i de S-märkta kommunhusen runt om i landet när dagen efter kom? Vardagen kom snabbt tillbaka efter minnestunder och tysta minuter, minns de båda socialdemokraterna.

– Vi hade fullt upp, jag minns att det var flytt med Söderhamns utvecklingscentrum och en del att rumstera i där. Och vi höll på att rekrytera folk och så startade vi återvändardagarna då. Det rullade på och vi märkte inget av det som hänt sedan jordfästningen var avklarad. Vardagen tar över vet du, säger Hans-Olof Olsson.

Många lokala socialdemokrater åkte till Stockholm för att lämna en blomma. "Rosornas hav" säger Hans-Olof Olsson, som själv bidrog med en droppe när sommaren kommit. Birgitta Tapper har besökt Olof Palmes grav vid flera tillfällen.

– Jag är normalt ingen gravmänniska, men det här är så speciellt, säger hon.

En känsla de båda socialdemokraterna delar är att ett mord på en statsminister var otänkbart fram till 28 februari 1986. En vanlig fras när den kylslagna natten kommer upp är att Sverige där och då "förlorade oskulden".

– Ja, det var nog så. Många tänkte likadant: hur kunde detta hända här? Den största dramatiken är att man inte hittat mördaren, det är det värsta, säger Hans-Olof Olsson.

Polisutredningen omfattar runt 250 hyllmeter material, mer tillkommer ständigt. Omkring 130 personer har erkänt mordet och nya uppgifter och teorier kommer med jämna mellanrum.

Det pillas ständigt på skorpan.

– Det blev jobbigt det här med Christer Pettersson. Jag tror inte att jag skulle ha tänkt lika mycket på det i dag om de tagit den som gjorde det då. Det är som ett öppet sår, säger Birgitta Tapper.

Kan man prata om ett före och efter Palme för Sveriges del? Jo, säger det båda, framför allt upplevdes hot mer allvarligt.

Före och efter för socialdemokratin då?

– Ja, men det har mer med omständigheterna i utvecklingen i världen att göra än mordet på Palme. Reagan tar till sig konservativa nationalekonomiska teorier och gör politik av det i USA, sedan förs det över till en annan galenskapare i Thatcher i England. Det blev en del av hela den globaliserade ekonomin sedan, med låga skatter och med en stat som har lite att säga till om. Det stör en gammal gråsosse som mig. Det har gjorts till politik i hela Europa nu. Detta faller tidsmässigt samman så på så vis kan man prata om ett före och ett efter. Hade det sett annorlunda ut om Palme levt? Kanske, men jag tror inte det, säger Hans-Olof Olsson.

Se även: Så gick mordet på Olof Palme till – minut för minut

Mer läsning

Annons