Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skammen: jag kan ha ägt kärnvapen

/

Annons

Jag har förmodligen några kronor på banken som jag har tjänat genom investeringar i kärnvapenindustri. Det känns sådär, för att uttrycka det lite försiktigt.

Jag undrar vilka av mina kronor det är. Och vad jag ska göra med dem. Kanske skänka dem till välgörenhet. Räcker det för att tvätta bort skammen över att ha deltagit i det vidrigaste mänskligheten åstadkommit?

Kärnvapen alltså... Jag menar kärnkraft är rätt otäckt, men det går i alla fall att diskutera fördelar och nackdelar. Kärnvapen däremot, det går faktiskt inte att diskutera.

Det är så sjukt så jag kan inte förstå det. Det är Tengil och Riddar Kato på riktigt, och jag har bidragit.

Jag pratar om konsekvenserna av att vara kund i en storbank. En sån som gör miljardvinster medan de slutar hantera kontanter och har mage att ta betalt av kunderna för att vi gör deras jobb via datorn.

Flera av Sveriges storbanker hade tidigare investeringar i kärnvapen, blev jag nyligen varse. Jag har inte fått reda på om det gäller någon av de fonder som jag har sparat i. Men blotta misstanken är vidrig.

Nu har jag bytt till en mindre bank som har bättre ordning på sin etiska kompass. Det känns – inbillar jag mig – som befrielsen när man äntligen lämnat en partner som man tröttnat på för länge sen. Hur kunde jag stanna så länge?

När jag planerade den här texten ringde jag till presstjänsten på min förra bank för att försöka ta reda på fakta. Presspersonen sa att detta var en fråga för avdelningen för ansvarsfulla investeringar. Jag invände att det måste vara en fråga för deras avdelning för ansvarslösa investeringar. Hon fnissade artigt.

Efter ett par dagar kom ett mejl.

Hon låtsades inte förstå min fråga, utan ville hellre hänvisa till bankens fem år gamla policy att inte äga kärnvapen.

Och det kan man ju förstå. Vem skulle inte vilja mörka. Vem skulle inte skämmas över att jobba på ett sånt företag. Över att ha en jobbarkompis som en gång har tagit beslutet att köpa aktier i ond bråd död, ja kanske civilisationens slut. På riktigt.

Till slut fick jag beskedet att "det är så länge sedan att [den ansvarige] tyvärr inte kommer ihåg vilka innehav vi eventuellt hade." Nä visst. Strunt samma – jag är fri storbanken, och får nöja mig med det.

Byt du också. Det är skönt att utöva den lilla makt man har genom att flytta sina pengar och göra business med företag som går att respektera.

Mer läsning

Annons