Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sista sommaren i cykelverkstan'

/
  • Claes Pallin arbetar sin sista sommar som cykelreparatör innan han går i pension.
  • Så här såg Lindbloms Cykel och Sport ut på 1970-talet.

Claes Pallin har servat Söderhamnbornas cyklar i 50 år. Nu arbetar han sin sista sommar innan han går i pension.
– Jag undrar hur många punkteringar jag har lagat, funderar han.

Annons

Sommaren efter åttonde klass var det dags att skaffa sig ett sommarjobb, tyckte Claes Pallin. Eftersom han gillade att meka med cyklar gick han till Lindholms Cykel och Sport och frågade om de behövde en cykelreparatör. Tre dagar efter examen började han arbeta i butikens verkstad. När hösten kom blev Claes kvar i verkstaden. Han hoppade av nionde klass och fortsatte sitt arbete som cykelreparatör, 15 år gammal. I januari gick mannen som hade verkstaden i pension och Claes drev själv verkstaden, som var belägen vid polishuset. När butikens ägare gick bort tog Idrottsföreningen över verksamheten tills de gick i konkurs. Claes slutade en fredag och måndagen efter började han sitt nya arbete på Bertil Larsson i Norrala. Mannen som ägde firman hette Lennart Nilsson och företaget har bytt namn och ägare många gånger, men grunden är kvar. Och Claes Pallin förstås. I dag heter verksamheten Servicecentralen och när pensionen närmar sig har Claes arbetat där sedan 1966.

– Jag trivs, annars hade jag inte varit kvar, säger Claes.

Arbetet innebär reparation av cyklar och mopeder, men även trädgårdsmaskiner som gräsklippare och snöslungor. Claes har fått lära sig allt eftersom.

– Förr i tiden hade en cykel styre, trampor och en sadel. I dag är det elektriskt och går att ansluta till datorer, det är mer avancerat, säger Claes.

Hans pappa arbetade med hantverk, därför har han den praktiska ådran i generna. Hans fritidsintresse är samma som arbetet, därför har han många gånger tackat nej till erbjudandet om att öppna firma själv.

– Då får man arbeta dag och natt, jag har alltid värnat om min fritid där jag gillar att skruva och meka på veteranfordon hemma.

Gamla bilar är inte bättre men klart mer intressanta. Garaget hemma på gården har fått byggas ut för att rymma alla veteranbilar, motorcyklar och traktorer.

– Det är svårt att sälja, det vill jag helst undvika. Men ibland blir det väl så. Jag har många ögonstenar, säger Claes.

När han var 24 år, 1975, gjorde han i ordning en motorcykel som han har kvar i sin ägo än i dag.

– De blir som kroppsdelar, jag har ju haft dem hela livet, säger han.

Det bästa med arbetet är att serva kunder som blir glada.

– Då känner jag tillfredsställelse.

Det klart vanligaste felet på en inlämnad cykel är punktering. Folk kör sönder på hösten och lämnar in på våren när cykeln ska fram igen.

– Jag undrar hur många punkteringar jag har lagat, funderar han.

Det var enklare att laga förr, nu är det en teknisk maskin som är betydligt mer krånglig att reparera.

– Jag har lagat oräkneliga cyklar, flera om dagen. Det drar i gång i maj, det är som att öppna en dammlucka.

Det sämsta med jobbet är stressen när snön lagt sig över parkerade bilar och alla vill ha sin snöslunga lagad, och det fort.

När han blir pensionär ska han skruva på sina veteranfordon och tillbringa tid i sommarstugan som han och hustrun köpt. De har hyrt en stuga i många år och slog till när de fick chansen att köpa den.

– Jag är ju välkänd, jag har servat Söderhamn i 50 år. När folk inte vet mitt namn säger de "han med skägget".

Skägget har suttit där sedan sena tonåren. Han har rakat det tre gånger, när det blivit för långt. Men inte ens hustrun har sett honom utan skägg.

– Farfar hade också helskägg. Alla känner mig så, säger Claes.

Han har fått vara frisk och anser det vara en rikedom att ha hälsan i behåll.

– Jag har fått vara frisk hela tiden så att jag kunnat arbeta, det är många som drabbas av sjukdom.

Det är inte bara Claes som går i pension, säger han. Ur fickan fiskar han upp en skiftnyckel där han etsat in sitt namn år 1974.

– Den här ska jag rama in. Det är inte alla som håller reda på sina verktyg i 40 år, säger han.

Han erkänner att han är ordningssam med verktygen. Saker ska hänga på sin rätta plats, annars hittar man dom inte.

– Jag blir irriterad om någon har hängt ett verktyg på en annan plats. Jag ska kunna hitta det jag behöver i mörkret, säger han.

När han arbetat i 30 år fick han en cykel av Crescent med sitt namn på en mässingsskylt.

– Den är jag stolt över, en sån är det inte alla som har fått.

Än så länge "trampar han på" som han säger, men han tror han kommer sakna kunderna när han går i pension. Tråkigt kommer han inte att få i alla fall, veteranfordonen och sommarstugan kommer att hålla honom sysselsatt.

Mer läsning

Annons