Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Personalen om situationen inom förskolan i Söderhamn: "Det är mest synd om barnen"

/
  • På avdelning 2 är 20 barn inskrivna, 17 av dem har utländsk bakgrund.
  • Mi Möller Bratt hjälper till med koftan.
  • Amanda och Alex i musikrummet.
  • Mitu och Abdullaahi gillar att rita och busa runt.
  • Lotta Agermund, Ida Helmersson och de övriga får dela kontoret med barnen.
  • Streckgubbarna visar hur många barn som får vara i rummet. Ett lätt sätt att kommunicera.
  • Sångsamlingen är något som alla uppskattar.
  • Nellie är en glad och pigg tjej som gillar att vara på förskolan.
  • Nellie.
  • Ramsor och sånger uppskattas av barnen på avdelning 2.
  • Dags att klä på sig för en tur till skogen. Nellie, Alvin, Sumaya och Ibrahim, tycker det ska bli skoj.
  • Nellie och Sumaya på till skogen.
  • Abdullaahu och Ibrahim har hittat en bräda att spika i.
  • Inga myror, men väl en kotte har Alvin hittat för att titta närmare på.
  • Sandlådan är en rolig plats för de små.
  • Mi Möller Bratt som har mer än 30 år i yrket minns när tre personer tog hand om tolv barn och hur de reagerade när de fick en överinskrivning. Då skickade personalen en skrivelse till kommunen och röt till ordentligt.
  • Lunchen är framdukad och barnen får ta för sig själva.
  • Amanda och Debora tar för sig av maten.
  • Många munnar ska mättas på Lillbergets förskola.
  • Mats är smaskens.
  • Matilda Darakji jobbar på den nyöppnade småbarnsavdelningen. Där arbetar tre anställda med 17 barn.
  • Lillbergets förskola har språkassistenter anställda för modersmålsundervisning.
  • Lillbergets förskola.
  • Nellie och Sumaia spanar in myrstacken som kryllar av liv.
  • Anna Eriksson håller i förmiddagens musikstund.
  • Ljudnivån är hög, men det är bara personalen som fått hörselskydd av kommunen.
  • Bahar och Debora vill baka.

Stora barngrupper i för små lokaler. Svårt att få tillräckligt med tid till reflektion och planering. Det är verkligheten på Lillbergets förskola.
– Vi förstår inte hur politikerna tänker, de tänker i varje fall inte på barnen, säger förskolläraren Mi Möller Bratt.

Annons

Trots att det är relativt tidigt på morgonen är det fullt ös på Lillbergets förskola i Söderhamn. Några av barnen ritar, medan andra busar omkring.

Här är barnen är många och grupperna stora.

Det har också personalen berättat om i en lång insändare i Söderhamns-Kuriren. De är kritiska till att 15-timmarsregeln slopades och har inte sett någon ökad personaltäthet trots att kommunen hävdar att de satsar framåt.

– De som anställdes täckte bara upp de luckor som fanns för att komma upp i en rimlig personaltäthet, säger Mi Möller Bratt.

Läs mer: "Allt är så mycket enklare"

Hon arbetar på avdelning 2 där 20 barn i åldrarna 1-5 är inskrivna. Totalt är de fyra som jobbar, men ingen på heltid. Det har gått ner i tid för att orka.

– Barngrupperna är för stora och lokalerna för små. Dessutom har trycket ökat sedan 15-timmarsregeln slopades. Nu är de flesta här hela dagarna, det finns inga andningshål för vare sig barnen eller personalen längre, säger Mi Möller Bratt.

Barnen i syskongruppen har nyss ätit frukost och i ett av rummen har några valt att lyssna på musik och dansa. För att underlätta arbetet och få ner ljudnivån har personalen valt att dela upp barnen i olika rum.

– Det är inte bara för oss utan framför allt för barnens skull vi jobbar på det här sättet. Alla måste få utrymme till att vara en enskild individ, konstaterar förskolläraren Anna Eriksson.

Läs mer: Vi har barnen i fokus

Men det optimala är att ha fyra, fem barn i en grupp. På avdelning 2 är de oftare fler än sju i gruppen. Och av de totalt 20 barnen är 16 av utländsk härkomst vilket ställer högre krav på personalen.

De har fått lära sig att kommunicera via kroppsspråket, bilder och "Tecken som stöd". På förskolan finns även språkassistenter tillgängliga i hemspråksundervisningen.

– Vi har jobbat länge med barn från olika kulturer. Du anar inte vad mycket man kan säga bara genom gester, säger Mi Möller Bratt innan hon rusar iväg för att lösa en konflikt mellan två av barnen.

När hon kommer tillbaka förklarar hon att integrationen bland barnen aldrig varit något bekymmer. Barn ser inte hudfärg – de ser en kompis.

Klockan tickar på och efter en gemensam sångstund är det dags att dela upp barnen i grupper igen. Den här dagen ska Anna Eriksson ta med sig sex av de äldre till skogsgläntan intill förskolan. En lyx för både stora som små.

Utrustade med burkar och förstoringsglas traskar de iväg i "galonisar" och stövlar. Väl framme hittar de genast myrstacken som kryllar av liv.

– Jag gillar myror, men jag vill hellre leka tjuv och polis, säger Ibramhim och får några till med sig.

Själv njuter Anna Eriksson av stunden, men vet att hemma på förskolan får kollegorna ta på sig ett ännu större ansvar när hon är borta. Då får två personer ta hand om upp till 14 barn.

– Så är det, men det är ett måste att få göra så här, vi försöker alltid se till barnens bästa.

Sedan räknar hon. Ett, två, tre... Jo, alla sex är på plats.

Räknar gör personalen hela tiden och ju fler barn det är desto svårare är det att ha koll på alla.

– Det värsta som skulle kunna hända var att ett barn försvann. Men tack och lov har vi inte råkat ut för det, säger Anna Eriksson.

Läs mer: Förskolans dilemma, en vision med fel fokus

Precis som de flesta andra på Lillbergets förskola tycker hon att kommunen och politikerna inte lyssnar till personalen som faktiskt är barnens förespråkare, och att barn- och ungdomsnämndens ordförande Alexandra Gard (S) redovisar konstiga siffror.

– Hon hänvisar till siffror som säger att Söderhamns kommun ligger på riksgenomsnittet med 5,3 barn per pedagog. Vi vill veta hur siffrorna har tagits fram för här ligger snittet på 6,6 barn per vuxen. Vi har fler än 20 barn på avdelningarna som är anpassade för 15.

På Lillbergets bakgård leker barnen i lekparken. Det börjar bli lunch och många munnar ska mättas.

Mi Möller Bratt som har mer än 30 år i yrket minns när tre och en halv personal tog hand om tolv barn på en småbarnsavdelning och hur de reagerade när de fick en överinskrivning. Då skickade personalen en skrivelse till kommunen och röt till ordentligt.

Det var länge sen.

– Med tanke på hur det ser ut nu så är det nästan roligt.

Ett, två tre, fyra...

– Det står mellan 70 och 90 barn på kö och det kommer att ta tid innan en ny förskola är byggd. Vi kräver inte mer personal, utan fler avdelningar och mindre barngrupper, säger Mi Möller Bratt och tar två barn i handen.

Där inne ska maten dukas fram.

Fotnot: Helahälsingland har sökt Alexandra Gard för en kommentar, men inte lyckats.

Mer läsning

Annons