Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

På cykel genom sommarsöderhamn

/
  • Miklos Soos och dottersonen Liam fiskar tillsammans i Losesjön varje sommar.
  • Jansson och Rasmus, de första som får en Luffen-keps i år.
  • Margareta Jonsson och Tommy Carlsson har en liten loppis i sin källare i Vågbro.
  • Dagen strapats: att bära en tung gubbcykel över såväl stock som sten.
  • Vi släppte våra stålhingstar på bete i den sagolika gläntan i Sivik.
  • Gun och Ivan Larsson var på bild i tidningen för femton år sedan. Den såg ut ungefär precis så här: samma soffa, samma sjö, samma båtar i bakgrunden. Det enda som saknas är deras fantastiska tax Baltazar.

Kurirens luffenteam begår sin säsongspremiär.

Fredrik och Niklas gör ett prima loppisfynd, upplever ett kallt och tomt Skärså och lyckas besegra en knölig stig.

Annons

Det var roligt i fjol. När vi tog oss från Holmsveden till Trönö en sommarvecka, och skrev reportage om våra möten längs vägen.

Läs mer om det här.

Den här sommaren har vi rejäla cyklar från början, och tänker försöka täcka in kommunens alla ytterområden. Vi kör motsols, och börjar cykla mot Skärså.

I packningen ligger 50 exklusiva kepsar med frän På luffen-logga. Vi ger bort dem till personer som delar med sig av sin berättelse.

Första kepsen går till Jansson. Han är ute på morgonpromenad med hunden Rasmus vid Norrberget.

På Norralagatan cyklar vi förbi en loppisskylt vid en synnerligen välhållen trädgård. Loppis passar oss, för vi har en bra idé om loppistema på cykelturen. Eller i alla fall en idé. Vi börjar med att köpa något här, och hoppas på att kunna byta till oss bättre och bättre grejer på varje loppis. Vi rivstartar med en hopfällbar brevvåg, som Margareta Jonsson säljer till oss för 20 kronor.

Hon startade loppisen när det började bli för tråkigt att vara pensionär.

- Det går sådär, men det är roligt att träffa folk. Loppisen går bättre på sommaren när det är semesterfolk i farten. De behöver glas, porslin och prydnadssaker till sina stugor.

Vägen är backig, lupinerna legio. Skärså är tomt och kallt. Så har restaurangen och de andra attraktionerna inte heller öppnat. Vi kokar kaffe på spritköket.

Nu vill vi forcera ödemarkerna i kommunens nordöstra hörn och ta oss till Losjö, en by nära E4. Det finns ingen riktig väg. Närmast är att gena över ett kalhygge med våra tungt packade cyklar. Vi väljer istället en liten stig som kartan utlovar. Det är lätt att hitta stigen, men den vill inte ha oss där. Stora stenar och liggande träd gör färden svår, men vi lyckas baxa cyklarna över kommungränsen och hamnar i en sagolik glänta i Sivik nära Långvind.

På tidig eftermiddag är vi framme vid målet, Losjö i nordligaste delen av Söderhamns kommun. Det var chefen som tyckte vi skulle hit. Han var här med Kurirens så kallade Husvagnspatrull någon gång på 1900-talet, och tyckte det var fint.

Losjö är Norralas äldsta by, enligt Ivan Larsson, som genast kommer cyklande på en världsmästarcykel, en orange Crescent.

Han och frun Gun var med i Husvagnspatrullens reportage för cirka femton år sedan. Han vill gärna visa oss bilden från den gången. Det blir ett ypperligt tillfälle att få en kopp kaffe och lite ström till datorn.

Från huset ser vi till stugföreningens brygga i Losejön. Där står Miklos Soos och hans dotterson Liam och kastmetar. I dag har de bara fått ett par små abborrar. Men skenet bedrar. Miklos älskar fiske alltsedan barndomen i Ungern och Österrike. Han sägs ha sjöns inofficiella gösrekord på 5,9 kilo.

Snart är det kväll och vi vet fortfarande inte var vi ska sova. Många stugor är folktomma, och de som är här har fortfarande midsommargäster. Det börjar bli lite nervöst.

Men Miklos pekar på det enda huset där han tror vi kan få plats. Miklos är en hjälte. I det gula huset bor Lena och Hans Rejås och två asgulliga springer spanjelar. De har en gäststuga med sängar, element och ström.

Mer läsning

Annons