Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Okända ansikten väcker fantasin

/
  • Kollage av Pia Forsberg.
  • Söderhamns konstförenings ordförande Anders Norén och konstnären Pia Forsberg hänger en av de stora porträttmålningarna på Kvarnen i Söderhamn.
  • Moln har funnits längre tid än människorna men är lika unika som varje person.
  • Moln har funnits längre tid än människorna men är lika unika som varje person.
  • Pia Forsberg delar tiden mellan Ljusdal och Stockholm. I bakgrunden en av hennes kollagebilder utifrån ett svartvitt porträtt.
  • Fyra svartvita gamla porträttbilder var utgångspunkten när Pia Forsberg målade dessa porträtt där hon skapar en dialog med dem i fyrfärg.

Okända ansikten heter Pia Forsbergs utställning som har vernissage på Kvarnen i Söderhamn i dag lördag.

Annons

De hänger på rad och tittar mot mig. Några har väldigt tydliga ansiktsdrag och en blick som verkar vilja berätta något. Andra är undflyende, ansiktsdragen nästan utplånade.

Jag kommer spontant att tänka på Vallvikskonstnären Daven Xus målningar utifrån svartvita gamla bilder ur arkiv i Söderhamn med omnejd när jag studerar Stockholmskonstnären Pia Forsbergs målningar. Det finns dock skillnader. En är den självklart kulturella; Daven Xu har kinesisk bakgrund. Men hans bilder är också mer fokuserade på klass- och yrkesmarkeringar.

Pia Forsberg studerar ansiktena på oidentifierade svartvita porträttbilder och försöker få kontakt med dem som en person till en annan. Vem är du kvinna i din fina klänning som ser så sorgsen ut?

När jag kommer till Kvarnen några dagar före vernissagen är utställningen inte färdighängd ännu. En del större målningar ligger på golvet och det är lite oklart var eller om de ska hänga i utställningen.

Många av målningarna är gjorda i Hans-Ersgården i Ångsäter mellan Ljusdal och Tallåsen som Pia Forsberg köpte 2009 av Ljusdals kommun. Den ateljé hon använder har en gång använts av konstnären Gunnar von Gegerfelt.

– Kommunen hyrde ut gården till konstnärer på 60- och 70-talet och jag vistades där på somrarna med mina föräldrar, berättar Pia Forsberg.

Hon varvar tiden i Stockholm, som rektor för Forsbergs skola som utbildar illustratörer och grafiska formgivare för reklambranschen, med allt mer tid i Ljusdal. Det är först de senaste fyra-fem åren hon tagit upp oljemåleriet. Tidigare har hon bland annat illustrerat och utformat bokomslag.

Personerna på de svartvita porträtten som Pia Forsberg hittat på loppisar och i gamla album har inga namn. Fotografierna är det enda beviset på att de funnits.

– Efter en generation finns det ingen som minns dem, och det går inte att forska efter vilka de var heller. De är tagna ur sitt sammanhang, säger Pia Forsberg.

I stället försöker hon sig på en dialog. Ibland blir det ingen reaktion, ansiktet är slutet och den kontakt hon försöker måla sig till bleknar. Här finns både nästan utfrätta bilder där varken ansikte eller bakgrund är mer än en aning i ett färgtöcken, andra bär små livsberättelser.

– Detta är min fantasibild av dem, jag hittar på färger och försöker fånga uttryck.

De stora målningarna är först målade med en tunn vattenlöslig oljefärg som lämnar rinnande spår efter sig. Därefter använder konstnären en fetare oljefärg för att göra ansiktena mer levande eller mer undflyende.

Några bilder avbildar moln – också dessa rena fantasier. Precis som ansikten finns det inte två moln som är exakt lika. Molnen är dock inte lika intresseväckande som porträtten. Här finns också kollage i blandteknik, där Pia Forsberg mer fritt fantiserar i form och färg utifrån några fotografier.

Mer läsning

Annons