Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Öarna dör - något måste göras"

/
  • Om skärsåborna Sören Larsson och Dennis Westlund fick önska skulle skarvarna försvinna helt från området.
  • Skarvkolonin på öarna utanför Skärsåviken har ökat markant de senaste åren. Nu ryter ortsborna ifrån.
  • Skarvarnas avföring innehåller höga halter ammoniak, vilket fräter på växtligheten som så småningom dör.

Ju fler skarvarna blir utanför Skärsåviken, desto mer upprörd blir stämningen kring den fridlysta fågelns närvaro.

Annons

Skarven rör upp många känslor, och olagliga försök att stoppa fågelns häckning är mycket vanligt i länet. I Gävletrakten påbörjades i slutet av 2014 en utredning om ett av länets största artskyddsbrott, då någon slagit ihjäl uppemot 1 000 skarvungar. Över 200 träd höggs ned på fåglarnas häckningsplatser, och majoriteten av skarvarnas ägg krossades. Samtidigt går det att på Facebook hitta flera grupper i likt "Vi som är emot skarvarna" - med över 7000 medlemmar.

I Hälsingland har det sedan 2005 funnits två större bestånd av skarv. Det ena i Sandreveln i Hudiksvallsfjärden, och det andra utanför Skatön i Söderhamn. Men sakta men säkert tycks skarven hitta nya platser i närområden. I Skärså har småöarna precis utanför viken nu definitivt tagits upp av fågelarten.

Tidningen får följa med ut för att se hur häckningsplatserna påverkats. Skärsåbon Sören Larsson klappar med händerna och från ön lyfter snabbt ett mindre moln av svarta fåglar.

– Något måste göras. Såhär många har det aldrig varit, och det lär dubblas på nytt till nästa år, säger han.

Farhågan är att skarvarna ska börja dra sig inåt uddarna där folk har sina fritidshus. Sören Larsson menar att skarvarna bör ses som en sanitär olägenhet. Förutom det som beskrivs som ett outhärdligt tjatter på kvällarna, är det enda som krävs fel vindriktning för att en mycket frän odör ska nå stugorna längst ut.

– Det stinker skit helt enkelt. Öarna blir också så fruktansvärt fula, säger Sören Larsson och pekar mot några döda trädstammar.

Fåglarnas avföring innehåller höga halter ammoniak, vilket fräter på växtligheten. Återstoden av öarnas annars grönskande träd ser nu ut som vita skelett. För en stad med fokus på skärgårdsturism är det inte optimalt, menar Sören Larsson.

– Turistbåtarna åker ju in här till Albertina, men inte vill man väl att de ska mötas av det här, säger han.

Han menar även att fåglarna nu är så pass många att fisket i hela området påverkas. Direkt drabbad av det är yrkesfiskaren Dennis Westlund.

– Det märks bland annat på siken, som minskat under många år. De har en negativ effekt på hela fiskebeståndet, berättar han.

Men även Dennis Westlund pekar mest på det som möter ögat.

– Det är en tråkig syn att se, öarna dör ju, säger han.

Skärså Hamnförening har enligt ortsborna tidigare varit i kontakt med Länsstyrelsen, som inget kunnat göra. Enligt Sara Lindqvist på Länsstyrelsen har det ännu inte inkommit några anmälningar för 2015, men man är medveten om problemen från förra sommaren. Hon rekommenderar de som på något sätt störs av fågelarten att höra av sig.

– Upplever människor i närområdet en problematik får man jättegärna höra av sig till oss så vi kan föra en dialog om vad som kan göras. Det kan vara lönt att prata med Länsstyrelsen, även om många inte tror det.

Med tanke på att skarven är fridlyst, vad kan man göra om man anser att det är ett problem?

– Yrkesfiskare i Gävleborg har rätt att bedriva skyddsjakt med hjälp av en medföljare om skarvarna verkar inom 300 meter från redskap, men hittills i år har ingen skarv fällts så. Det man kan göra är att antingen lämna in en anmälan, eller ansökan om skyddsjakt eller störningsåtgärd. Det är relativt svårt att få det beviljat vid redan häckande kolonier, men det är absolut inte omöjligt, säger Sara Lindqvist.

Avgörande är framför allt avståndet till drabbade boende. Sara Lindqvist påvisar också vikten av dokumenterad skada.

– Detta så att det finns en tydlig koppling till att det finns en faktisk skadebild. Man kan inte bara anta att det potentiellt finns skador i framtiden, det ska finnas en reell risk, säger hon.

Hon vill framhäva att egna åtgärder sällan bidrar till önskat resultat. Nästan alla kolonier i Gävleborg har utsatts för icke tillståndspliktiga störningar. I fallet Gävle 2014 gjorde skadegörelsen att skarvarna i stället flyttade ännu närmre bebyggda områden. Precis som det sett ut hela tiden.

– Från början häckade skarvarna rätt långt ute till havs, men de fick inte vara ifred där heller. Som resultat kom de ännu närmre mänsklig bebyggelse. Och så fortsätter det även nu, det har blivit lite av en snöbollseffekt, säger hon.

Mer läsning

Annons