Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nytt kapitel i livet

/
  • I somras spred Zack askan efter sin fru Sonja i viken vid stugan i Jonskär. Nu försöker han forma sin framtid.

Bondpojken Richard Zackrison från en by utanför Seattle hamnade i Söderhamn för kärleken.
Han och frun Sonja hade ett spännande liv tillsammans. I och utanför arbetet.
I våras blev Zack änkling. Nu håller han på att skapa sin framtid.

Annons

April 2011. Västerbackens sjukhem i Söderhamn. Sonja Zackrison har kämpat mot flera olika cancerformer i femton år. Snart är kampen över. Sonja tar sitt sista andetag och det längsta kapitlet i Richard "Zack" Zackrisons liv är över.

De hade förstått i många år att döden skulle komma.

- Vi pratade om hur det skulle vara. Jag stödde henne, hon försökte stödja mig fast hon var sjuk. Vi pratade jämt, om allt möjligt. Hon var väldigt mån om jag och hennes pojke skulle ha det bra när hon var borta, säger Zack.

I somras spred familjen hennes aska vid stugan i Jonskär. Hon ville inte ha en stor ceremoni. Men nästa sommar har Zack lovat Sonja att ha en irländsk wake till hennes ära. En brakfest där alla vänner får minnas henne tillsammans. På bryggan, förstås.

Zack räknar med vänner från hela världen på den festen. Han och Sonja var inte bara livskamrater, de arbetade också tillsammans i den egna konsultfirman.

- Hon var en naturbegåvning med människor.

Basen var Söderhamn, men de flesta uppdrag var utomlands. Inte minst i Afrika. Under många år drev de företag i Zimbabwe. Bland annat hjälpte de till att göra Zimbabwes etniskt homogena cricketliga (där fanns i princip inga svarta) mindre rasistisk, genom att arbeta med spelarnas och ledarnas attityder.

Sonja och Zack funderade på att köpa ett hem i USA också, så att de kunde tillbringa mer tid med amerikanska vänner och familj. Pensionsåldern närmade sig och de hade tänkt att börja jobba mindre, resa tillsammans och njuta av livet. Just nu går njutandet ganska dåligt, som Zack säger. Samtidigt är det svårt att avveckla sina drömmar. Han funderar fortfarande att skaffa en bostad i USA. Och han tänker resa.

- Jag älskar den afrikanska bushen och avskyr de svenska vintrarna, säger Zack.

Zack och Sonja träffades på dansrestaurangen Maxim i Stockholm 1981 när han var där på jobb. Hon var söderhamnare och det blev naturligt att bo här. När man jobbar i hela världen spelar adressen inte så stor roll.

Deras hem högst upp i ett av höghusen på Abraham Bäck-gatan är två lägenheter som slagits ihop. Det är en hel sida av huset. Den ljusa lägenheten är som en bit av USA. I hallen hänger tre eleganta hattar, och man ska behålla skorna på. Inredningen skvallrar om ett spännande liv. Här finns mycket afrikansk konst. Från Afrika kommer också barvagnen som föreställer T-ford – halvannan meter lång, handbyggd i massivt afrikanskt hårdträ.

Vimpeln på Oscarsborg syns bakom talltopparna rakt utanför fönstret. En bit åt vänster ser man konturen av bergen bortom Enånger. När Zack – bondpojken från Seattle – kommer söderifrån på E4 och ser bergen känner han sig hemma.

Tills vidare bor Zack kvar. Han håller på att gå igenom Sonjas grejer. Lägenheten är fortfarande möblerad för två. Framför tv:n finns två likadana fåtöljer.

- Jag vänder mig fortfarande mot den andra fåtöljen för att säga något. Så är hon inte där.

När Sonja levde behövde de inte prata så mycket. De stod varandra mycket nära, levde livet för varandra, som Zack säger.

Söderhamn är hem, men Zack har tre identiteter inom sig. Svensk, amerikan – och afrikan. Hans bästa vän är svart, zimbabwiern Josef. Han säger att Zack är mer afrikan än något annat, mer svart än vit. De afrikanska värderingarna om familjens och vännernas betydelse är viktiga för Zack. En traditionell afrikan skulle aldrig skicka sina gamla till servicehus.

Från Sverige har Zack fått känslan för rättvisa och tron på att alla människor är starka om de får rätt förutsättningar. Bullrigheten och öppenheten kommer från USA, menar han.

Zack har byggt hela sitt yrkesliv på att utveckla organisationer. I slutet av 70-talet skapade han metoden IDI – Interpersonal Dynamic Inventory. Det är ett sätt för medarbetare och chefer att kartlägga hur de uppfattas av andra på jobbet. Det kan användas för att förändra organisationer.

- Mitt första uppdrag var att hjälpa amerikanska försvaret att ta reda på vad som gått snett i ledarskapet i Vietnamkriget, säger Zack.

Metoden som han var med och utvecklade spreds via amerikanska försvaret till svenska försvaret. Här har den utvecklats vidare till det som i dag kallas UGL, Utveckling av grupp och ledare. Många svenska företag säljer UGL-kurser i dag.

- Jag önskar att jag hade haft provision. Då hade jag inte jobbat alls, säger Zack med ett skratt.

Det är inte sant. Han har det gott ställt, och jobbar inte för pengarna utan för att det är roligt. Han är stolt över att få utveckla människor. Att hjälpa dem få syn på deras svaga och starka sidor.

Snart ska Zack till Botswana. Där håller Lantmäteriet och Sida på att utveckla landets motsvarighet till Lantmäteriet. Det kan vara komplicerat och tidsödande att registrera ett landköp i Botswana. Nu finns datasystem och andra tekniska förutsättningar på plats. Det som saknas är en bra organisation runt omkring. Olika avdelningar inom administrationen måste börja samarbeta.

- Utan bra ledning är tekniken värdelös, säger Zack.

Och det är kärnan i hans konsultbolag Effectiveness Consultants: organisationer måste ha en ledning med visioner för att fungera bra.

- När krokodilerna nafsar dig i rumpan är det svårt att komma ihåg att ditt jobb är att dränera träsket.

En ledare ska inte hålla på med akuta problem, alltså. Ett strategiskt ledarskap innebär att skapa den framtid jag vill ha, istället för att försöka överleva den framtid jag får.

Lösningen är att låta krokodilerna bita och börja gräva ett dike. Det vill säga fokusera på målet och ignorera de dagliga småproblemen.

Zack menar att det har blivit allt svårare att vara ledare, eftersom förändringen i samhället går så snabbt. En person som fyller 50 nu har fått genomleva mer förändring under sin livstid än all den förändring som skedde fram till personens födelse, enligt Zack. Allt flyter. Därför sker allt ledarskap i kaos. Allt för många ledare tar sig inte tid att reflektera.

- Inget under vi blir stressade, säger Zack med sin tydliga brytning.

Nu håller han på att fortbilda Söderhamns kommuns alla chefer i ledarskap. Det handlar om närmare 200 personer som under åtta dagar ska fundera över sina roller och bli mer medvetna ledare.

Zack tycker att kommunens chefer är bra. Men han är trött på den negativa attityden i Söderhamn. Många gånger har han fått höra "ja lycka till..." när han sagt att han ska försöka utveckla ledarskapet i kommunens förvaltningar.

- Visst har vi problem. Men det hjälper inte att vara negativ. Om du inte är en del av lösningen så är du problemet.

Han tror att kommunen är på rätt spår med sina framtidsvisioner, bland annat genom arbetet att göra skolbarnen till entreprenörer i sina egna liv. Nu funderar Zack på att använda en del av sin tid till att engagera sig i kommunpolitiken.

- Jag tror att jag skulle reta en del folk som behöver bli retade.

Och hur ska livet gå vidare?

- Det är bara att stirra på väggen och svara "jag vet inte". Jag älskar att laga mat, men det smakar inte att äta ensam. Jag vet att jag kommer att hitta en livskamrat inom den nära framtiden. Jag tycker inte om att vara ensam.

Mer läsning

Annons