Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nybörjare fick dra reservskärmen

/

Johan Häggbom från Bergby drog reservskärmen i sitt livs tredje hopp sedan han fastnat med foten i linorna till huvudskärmen. Två timmar senare gjorde han ett nytt hopp.
På en annan del av fältet landade Emma Eriksson från Stockholm, som tränar precisionshoppning.

Annons

De yttre förutsättningarna kunde inte ha varit bättre för fallskärmshoppning. Svag vind och blå himmel. Möjligen lite kallt.

För en månad sedan anmälde sig Johan Häggblom till en fallskärmskurs. Hemma på kammaren läste han teori och drömde om att kasta sig ut från flygplanet. Känslan från tandemhoppet i Florida väckte hans intresse.

I fredags kom han till Mohed för att träna och hoppa.

– Vi har varvat teori och praktik. Övat uthopp och landningar.

På lördag var det skarpt läge. Johan och några kamrater tog plats i flygplanet.

– Jag skulle ljuga om jag sade att jag inte hade hög puls. Sanningen är att jag var riktigt skraj. Jag ville åka hem.

Under nybörjarna sex första hopp utlöses fallskärmen automatiskt. Vad de kan göra är att dra i en attrapp för att få in känslan.

Lördagens två hopp gick bra och Johan var mer än nöjd.

På söndag morgon vid pass klockan tio var det dags för tredje hoppet. Höjden var som brukligt tusen meter.

På marken stod mamma Annette och brorsan Jimmy och skuggade med handen mot skyn.

– Det kändes som jag hoppade ut på rätt sätt men något gick fel. Det ryckte till i benen eller foten och när jag tittade ner såg jag linorna som trasslat in sig.

– Jag drog huvudskärmen och linorna släppte och reservskärmen kom och landningen gick bra.

– Han gjorde allt rätt, säger Johan Green, klubbens ordförande som såg det som hände sedan han landat.

Två timmar senare hade Johan packat sin skärm igen och gjort ytterligar ett hopp.

– Jag är här för att lära och det känns bättre och bättre, säger Johan Häggblom som åter står på knä i hangaren och packar sin skärm.

Det gör också Emma Eriksson från Stockholm. I två år har hon hoppat och också hon blev inspirerad efter ett tandemhopp.

– Jag gillar spänning, säger Emma som vid det här laget hunnit med 190 hopp.

Nu hoppar och precisionshoppning. Från 1 200 meters höjd ska hon landa och sätta foten på en liten "prick" som är tre centimeter stor.

För att hitta rätt från luften finns pricken på en madrass, som hopparna kan se direkt efter uthoppet.

På fyra hopp har jag landat på madrassen två gånger. Inte så illa. Det är första hoppen för säsongen, säger Emma som också deltog i SM i fjol och ska vara med i år med högre ambitioner.

Bosse Pettersson har tävlat i precisionshoppning och tagit SM-guld i lag i början på 1980-talet.

Till dags dato har han gjort styvt 5 000 hopp men tävlandet har han lagt på hyllan.

– Nu hoppar jag enbart för nöjes skull. Fast i fjol var jag faktiskt med och tävlade i Lag-SM i speedformation.

– Vi var tio hoppar från Söderhamn och Sundsvall med mycket olika erfarenheter. En del hade inte ens hoppat speedformation tidigare. Det blev en fjärdeplats.

På plats på fältet i helgen fanns också Lennart Vestblom från Gävle som sitter i Fallskärmsförbundets tävlingskommitté med ansvar för precisionshoppning.

– Tyvärr har precisionshoppningen haft en sjunkande kurva. bland annat genom att den kräver en annan utrustning och det faktum att det inte längre är en militär idrott.

– Men jag anser att precisionshoppning har sin givna plats. Inte minst när hoppare på uppvisning ska landa i en park eller på en idrottsarena, säger han.

Sedan några år köper han också upp den speciella utrustning som krävs för sporten och lånar ut den till de som vill satsa.

Under helgen var dt ett 10-tal precisionshoppare som tränade på Mohedsfältet där också nybörjarna gladde sig åt sina nyvunna erfarenheter.

Årets första utbildade fallskärmshoppare som snurrades in i fallskärmens linor, som traditionen bjuder, var Hanna Sahlin från Stockholm men bördig från Söderala.

 

Mer läsning

Annons