Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nissarnas vittnesmål

Annons

Nisse 1

Redan på julafton 2009 så märkte jag att något inte stod rätt till. Alla klappar var packade och renarna stod redo, men Tomten syntes inte till. Ingen av oss hade sett honom på ett bra tag, så då började vi leta.

Till slut hittade vi en mörk figur som satt i snickarboden med en flaska stark-glögg. Ingen hade någonsin sett något så sorgligt i vår by förut, det var Tomten. Han sa att allt var bra men vi fick ändå hjälpa honom att gå till släden. Vi sa lycka till och han hälsade som vanligt tillbaka med ett God jul och ett skrockande ho-ho, sen bar det av mot skyn och vi började vår julafton.

När vi slår upp portarna till salen där vi firar julen varje år så är det en ovanligt tyst. Bara viskningar hörs och maten borde ha stått på borden var inte där. Jag bestämde mig för att undersöka saken. Jag gick ut i köket och hittade en gråtande Tomtemor.

Nisse 2

Samtidigt som Tomten blev allt dystrare så gick produktionen av julklapparna sämre. Han hade ett ljusrött handavtryck på kinden i en hel vecka efter julafton, men vad orsaken till det har jag ingen aning om. Han måste ha gjort bort sig rejält för att få en sån smäll i alla fall. Ingen vet riktigt vad de bråkade om, men alla nissar märkte att de var inne i en svacka, de mådde dåligt och jobbade inte bra.

Eftersom att ungdomarna vill ha såna där äppeltelefoner nu för tiden så har Tomten bestämt att det ska låtas bygga en it- och elektronikfabrik i Tomtebyn. Och för att göra plats åt den så måste alla nissar bo och sova i ett och samma hus. Förr så hade vi två hus, men nu sover vi skavfötters i sängarna, fast jag tyckte det var trångt som det var.

Innan bråket var Tomten som en far för oss alla, men inte nu längre. Nu ser vi honom knappt, men han kommer till verkstaden ibland för att klaga på oss och för att säga vad vi ska skynda på.

Nisse 3

Efter Tomtens alla nederlag så började han att tänka om tror jag. Han var arg på alla som tar honom för givet och tror att de ska få klappar utan att de ger någonting tillbaka. Förr var alla barn och vuxna snällare och de var fulla av hopp.

Men nu finns nästan inget hopp kvar, alla skiter i oss och alla firar julen bara för klapparnas skull. Detta har tomten sagt till mig personligen. Jag är hans äldsta vän och jag har jobbat med Tomtefar så länge jag kan minnas. Han har mycket rätt i det han säger, tomten, för vi har kört några mätningar det senaste året och det var inte några positiva resultat. Julens själ och mening har minskat radikalt i jämförelse med mätningarna från 2009. Tomten har totalt gått in i väggen och jag har inte sett honom så här nere någon gång förut. Det enda som kan få honom tillbaka till sitt gamla jag är att alla tror som de gjorde förr.

Mer läsning

Annons