Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Min förlorade äggoskuld

Ända sedan födseln har jag varit äggallergiker. Därför har jag aldrig frivilligt stoppat i mig någonting som innehållit ägg. I onsdags förändrades dock allt. Jag åkte nämligen till sjukhuset för att proväta ägg och se om jag vuxit ifrån min allergi...

Annons

Det var väldigt nervöst för både mamma och mig där vi satt i väntrummet och väntade på sjuksköterskan. När hon kom höll hon i en liten plastbehållare som hon räckte fram till mig. I behållaren låg en liten äggbit som knappt vägde ett gram. Jag skrapade upp den lilla smulan på en sked och förde den mot munnen. Det var lite obehagligt eftersom den där äggsmulan skulle kunna göra så att min hals svällde igen, men vi var ju på ett sjukhus så jag antog att ingen skulle låta det hända.

När jag svalde smulan stod sköterskan och stirrade på mig. Det såg ut på henne som om hon trodde att jag skulle ramla ihop och dö på fläcken. Som tur var gjorde jag inte det. I stället hände ingenting. Så sköterskan lämnade oss i väntrummet.

Nästa äggbit, som skulle vara lite större, fick jag inte äta förrän efter en halvtimme. I väntan på den spelade jag och mamma kort. Efter en halvtimme kom sköterskan in igen, jag åt, ingenting hände och vi fick vänta en halvtimme till. Så höll det på hela dagen.

Det jobbigaste var när äggbitarna blev så stora så att jag kände smaken. Det är nog det vidrigaste jag någonsin ätit. Varför vill människor äta ägg?

Efter fyra timmar petade jag i mig den sista portionen som var lika stor som ett tredjedels ägg. Efter det kunde vi konstatera att jag inte är allergisk längre! Så nu kan jag äta munkar, luffarmackor, pannkakor och allt annat som alla säger är så gott. Fast det dröjer nog tills jag äter kokt ägg igen...

Mer läsning

Annons