Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mår bra av att engagera sig

/
  • Birgitta Tapper firar sina 75 år med goda vänner och barn, barnbarn och barnbarnsbarn.

Att ha hälsan i behåll och ha en sysselsättning, det är Birgitta Tappers recept för att må bra i livet. Hon har lätt att engagera sig, särskilt i saker som rör hembygden Ljusne.
– Det passar mig att ha saker på gång, säger Birgitta Tapper.

Annons

Hon bor i huset där hon och maken flyttade in i 1965 tillsammans med hunden Hedda. Birgitta trivs, grannarna är snälla och tar gärna hand om Hedda när Birgitta är på resande fot. Hon är nämligen en upptagen kvinna som arbetar hårt trots att hon är pensionär.

Familjen med tre barn bodde i ett rum och kök, med vatten och toa utomhus.

– När en moster blev gravid flyttade hon också in, jag förstår inte hur vi fick plats, säger Birgitta.

När pappan, den enda som arbetade, skadade sig på en vedvev och blev sjukskriven levde familjen ännu mer sparsamt.

– Vi hade alltid gamla cyklar och mamma sydde om kläder till oss, men vi hade alltid mat på bordet och vi var inte fattiga på det viset. Vi syskon brukar prata om hur mamma och pappa fick det att gå ihop. Jag fick kanske mitt samhällsengagemang redan där.

Så småningom byggde föräldrarna ett hus i Asker med badkar och värme.

– Jag tror alla blev förvånade. Är det något som är en klassresa så är det bygget. För oss var det ett slott, säger Birgitta.

Hon ser huset där familjen bodde varje dag när hon rastar Hedda.

– Ibland funderar jag vart jag kommit i livet egentligen, som bor 500 meter i från sjukhuset där jag föddes.

Hon började arbeta på Konsum som 14-åring och avslutade sin arbetsbana som skolvärdinna och personlig assistent innan hon gick i pension. När Rolf gick bort för sju år sedan bestämde sig Birgitta för att bo kvar i villan.

– Men jag har ju lärt mig att vissa sysslor får man leja bort, och be om hjälp av goda grannar, säger hon.

Medan Rolf skötte hus och tomt var Birgitta engagerad i politik och hembygd. Hon satt bland annat som ordförande i Kommunfullmäktige i drygt 10 år.

– Det var kul. Men man kunde inte bara se om sina egna, man var tvungen att se till att alla hade det bra och att stämningen var god, säger Birgitta.

Däremot kan hon tycka att hon har varit lite väl bestämd när hon ser tillbaka.

– Jag har nog uppfattats som lite ilsk ibland. Jag har vetat vad jag vill, säger hon.

I dag är hon, bland många andra åtaganden, ordförande i PRO Ljusne-orten, där det roligaste är kring jul när styrelsen delar ut blommor till medlemmarna över 80 år.

– Jag tänkte inte ha så många uppdrag nu men det gick inte att stå emot. PRO är inte bara gamla människor och dragspel. Vi reser mycket, har cirklar av olika slag och har trevliga möten. Efter att jag blev ensam förstår jag hur mycket det betyder att sitta ner och äta tillsammans med någon, så det försöker vi göra när vi ses.

Hon är ordförande i Fonus Bollnäs och Söderhamn och har varit på utbildning i veckan. Hon är också med i det lokala kyrkorådet samt Ljusnerådet.

– Det är något varje dag och det passar mig. Jag tycker inte att jag jobbar ihjäl mig.

Birgittas stora lycka i livet är hennes barn, barnbarn och barnbarnsbarnet.

– Födelsedagen firar jag med familjen och goda vänner. Först här i Ljusne och sedan med de andra barnen som bor i Stockholm helgen efter.

Birgitta skiner upp när hon berättar om lilla Holly, två år, som nyss lärt sig säga Birgitta.

– Hon är så härlig.

Det känns inte särskilt dramatiskt att fylla 75 år. För Birgitta är det viktigast att hon mår bra och att hon har något att sysselsätta sig med.

– Jag vill ju helst vara med på allt, säger hon.

Mer läsning

Annons