Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ljusnes taxiprins fyller 90 år

/

För en 90-åring som rest på olika sätt i nästan hela sitt liv kan det vara skönt att ta det lite lugnt på ålderns höst. Gunnar Svensson sitter i sommarstugan i Maråker, utanför Söderhamn, och tänker tillbaka på ett händelserikt liv.

Annons

Gunnar är född och uppvuxen utanför Söderhamn men flyttade i unga år till Södertälje. Han inledde sin yrkesbana redan som 12-åring då han började jobba som springsjas. Efter det hade han några olika yrken i Södertälje och i Stockholmstrakten innan han som 24-åring flyttade tillbaka till Söderhamn. Hans pappa Ragnar "Raggen" Lindberg hade en taxifirma och Gunnar började köra för honom.

– Taxijobbet passade mig bra även om bilarna inte hade någon värme på den tiden. Man fick ha pjäxor på sig för att inte förfrysa på vintern, säger han.

Den här sejouren som taxichaufför varade i runt sju år men han skulle komma tillbaka till taxibranschen senare i livet. Gunnar slet på med andra jobb som att gräva ner rikskabeln mellan Mohed och Sundsvall eller arbete på Ljusne industrierna.

Till slut kände han att det var dags för lite äventyr i livet. Han mönstrade på Västindienskryssaren Gripsholm i New York.

– Av alla jobb jag haft skulle jag vilja tillbaka till Gripsholm. Det var tufft eftersom vi jobbade varje dag men jag trivdes väldigt bra, säger Gunnar.

Mellan resorna bland de Västindiska öarna lade båten till i hemmahamnen i New York.

– Där fick vi göra utflykter som de ordnade till oss. Jag började samma år som Ingemar Johansson blev världsmästare i boxning (1959) och jag fick åka till hans träningsläger utanför New York, säger han.

Visst var det mycket jobb på Gripsholm men det hindrade inte Gunnar från att skapa extra spänning i tillvaron. Som när han och en kamrat smugglade ombord sprit på båten.

– Det var i Saint Thomas som förr tillhörde Danmark. Där kunde man få tag på sprit, men hur skulle vi få ombord det på båten? Vi löste det genom att jag fyllde en kasse med flaskor nedanför båten och så hissade vi upp det i en lina. Vi blev nästan legendarer av det där, säger han.

Efter tre fina år till sjöss vände Gunnar hemåt. Han startade en egen taxifirma och blev kallad Prinsen eftersom han var arvtagaren efter sin far. I 18 år drev han sin taxifirma och det finns en hel del historier från den tiden.

– Ibland funderar jag på om man var riktigt klok, säger han.

Gunnar berättar att boxaren Ingemar Johansson hade grävmaskiner i Söderhamn under tiden som E4 byggdes. Gunnar skulle köra honom till tåget men precis när de kom till stationen rullade tåget iväg mot Gävle.

– Då undrade han om jag kunde köra ikapp tåget, vilket jag gjorde. Det var en vansinnig färd i 110 genom samhällen. Vi hann precis med tåget i Gävle, säger han.

Alla historier handlar inte om galna körningar av gamla världsmästare. Det finns historier om en trevlig långkörning till Höga kusten som slutade med fin vänskap, eller om körningar av författare när veckotidningen Folket i Bild hade tillställningar i Söderhamn.

Resor har varit en stor del i Gunnars liv, inte bara som taxichaufför eller på båten Gripsholm. Han berättar att han varit i nästan alla Europas länder, och han har spenderat mycket tid på Grand Canaria. Gunnars fru Steffie hade en damfrisering och bodde där tillsammans med deras son Owe. Gunnar kom och hälsade på när han kunde.

– Det var väldigt jobbigt emellanåt. Det gick bra med damfriseringen men när Owe skulle börja skolan bestämde vi oss ändå för att sälja den. Det var väldigt glädjande för mig när de flyttade hem, säger han.

Steffie öppnade istället Salong La Belle i Ljusne.

– Jag tog det namnet från ett varuhus som jag sett på Haiti. Det hette Creole La Belle, säger han.

Steffie gick bort för några år sedan och Gunnar, som bor kvar i deras hus, gör vad han kan för att hålla sig sysselsatt.

– Nu går jag mest runt och skrotar på Ljusne och träffar bekanta, säger han.

90-årsdagen kommer att firas i Oslo hemma hos sonen och barnbarnet Cheyenne.

– Jag har ingen lust att resa så långt längre, men till Oslo kan jag väl ta mig, säger han.

Mer läsning

Annons