Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lina – en av de unga som misstänktes för mord

/
  • Lina var en av de misstänkta för mordet på Yazan Alosh. Hon är inte längre misstänkt men känner sig ändå dömd av samhället och törs inte gå tillbaka till skolan. Bilden är arrangerad.

Lina är en av de nio ungdomar som togs in på polisstationen i Söderhamn efter mordet på Yazan Alosh.
Hon är avskriven som misstänkt men känner sig dömd av samhället och törs inte återvända till skolan, trots att det snart gått en månad sedan natten som förändrade livet för henne.

Annons

En av de nio ungdomar som blev frihetsberövade av polisen efter att 18-årige Yazan Alosh dödades i ett slagsmål i samband med en gymnasiefest i Söderhamn natten till den 19 september är Lina, 19 år. Sedan en tid är Lina avskriven som misstänkt, men är en av dem som kan komma att kallas som vittne i kommande rättegång. Därför, och även på grund av att hon känner sig både rädd och hotad efter händelsen, är Lina anonym i den här artikeln.

Läs mer: En död och en skadad i bråk

Det har snart gått en månad sedan natten som på olika sätt förändrade livet för dem som befann sig vid festlokalen vid Oxtorget. Utanför uppstod en konflikt mellan några ungdomar och Lina hamnade mitt i tumultet.

– Jag var i chock när polisen kom. De undersökte stället där vi befann oss i flera timmar innan vi kunde åka till stationen. Vi väntade ute medan polisen visiterade oss en och en under en lyktstolpe. Jag minns att jag skakade, jag vet inte om jag frös eller om jag var skärrad eller både och, säger Lina.

Läs mer: Polisen tog in nio ungdomar

Väl på stationen i Söderhamn placerades Lina i arresten. Hon bad polisen ta kontakt med hennes föräldrar, trots att hon är myndig, eftersom hon fortfarande bor hemma. Polisen svarade att de just då inte hade möjlighet att göra det. Det var nästan morgon och Lina skulle ha behövt sova, men chocken efter det hon upplevt var för påfrestande.

– Jag lade mig på britsen i det kalla mörka rummet och försökte blunda. Kroppen skakade och jag kunde inte slappna av.

Lina mådde dåligt, var rädd och fick stundvis panik. Hon tänkte på sina föräldrar som hon förstod var oroliga över att hon inte kommit hem.

– Dörren var stängd hela tiden. Jag hade önskat att någon hade kommit in och frågat hur jag mådde. Klockan 11 nästa dag öppnade en polis och frågade efter koden till min telefon. Jag bad honom igen att meddela min mamma var jag var någonstans.

Läs mer: Polisen: Har något gått fel så anmäler vi oss själva

Linas mamma bekräftar att man från Söderhamnspolisen ringde och talade om att dottern befann sig på stationen.

– Jag hade varit utom mig av oro hela natten, vi trodde att Lina var försvunnen, säger hon.

På lördagskvällen fick Lina mat för första gången. Två poliser kom med pizza till henne.

– Det hade gått över ett dygn sedan jag hade ätit. Jag mådde så dåligt att jag ändå inte fick i mig någonting.

Senare blev Lina förflyttad till Hudiksvall.

– De tittade till mig med jämna mellanrum så jag kände mig trygg trots omständigheterna. Jag fick också träffa en advokat och det gjorde mig lugnare.

På söndagskvällen fick Lina lämna stationen i Hudiksvall, och hämtades då av sin mamma.

– När jag mötte Lina utanför kände jag hur benen vek sig på henne i famnen på mig. Jag förstod då att det Lina varit med om hade förändrat henne för livet, säger mamman.

Snart insåg hon att hon hade rätt. Lina uppträdde annorlunda, var orolig, kunde inte sova eller äta. Hon var rädd hela tiden och vågade inte gå utanför bostaden. Än mindre till skolan.

– När jag kom hem öppnade jag Facebook och Ask.fm och där hade folk skrivit en massa hat. Det var jättejobbigt. På Flashback var jag och flera andra uthängda. Vi kallades för svenskjävlar och knarkare och sådant.

Lina hörde av vänner att det pratades om hämnd mot de nio som varit på platsen. Upplevelsen hon fick var att de alla anklagades som skyldiga både av andra ungdomar och av samhället.

– Det var jobbigt att bara sitta hemma. Mamma tog med mig ut i bilen så jag skulle få se någonting annat. Vi åkte omkring, gick på affären och sådant. Men hela tiden snurrade minnesbilderna av det som hände när Yazan dog.

Eftersom Lina inte klarade av att gå tillbaka till skolan ringde mamman till hennes mentor och till rektorn.

Läs mer: Så sa rektorn direkt efter mordet

– Jag frågade om de hade någon ytterligare plan för hur de skulle ta emot de här eleverna. Det svar jag fick var att de ska in i undervisning så snart som möjligt. Efter det har ingen kontaktat oss. Jag skulle vilja veta hur de har tänkt kring att motverka motsättningar, de skulle behöva prata mer om hur man hanterar ilska och rädsla, säger mamman.

Enligt Lina så är det flera av de nio som är i samma situation som henne och inte törs gå ut.

– Allt är så tragiskt. Det är fruktansvärt att en person miste livet men det är också hemskt för alla runt omkring. Egentligen finns det bara offer i det här, vi är alla så unga och vet inte hur vi ska gå vidare, säger Lina.

Fotnot: Lina heter egentligen något annat.

Mer läsning

Annons