Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: Vem vet något om besserwissrarna?

/

Det är lite som med de elektriska skrivmaskinerna, de bara försvann. Visst råkar man på ett och annat exemplar då och då, och förvånas över att de överhuvudtaget har funnits, dessutom alldeles nyss.

Annons

Jag pratar om förra decenniets sovrumsmyggor – besserwissrarna – som alltid gav sig till känna och störde som mest när man minst vill veta av dem. För i alla sociala sammanhang fanns det minst en besserwisser, ofta flera som gjorde sitt yttersta för att ständigt plantera nya kunskaper, gamla kunskaper, inbillade kunskaper och en hel hög såsiga plattityder. Allt för att omgivning skulle framstå som lite sämre vetande och de själva som ett sprakande koncentrat av panelen i Fråga Lund.

Vi andra, normalbegåvande och utan osläcklig uppmärksamhetstörst, tyckte förstås oftast att de här människorna var påfrestande.

Men i dag – inga besserwissrar!

Den stora frågan är vart de har tagit vägen? Deras outsinliga energi, deras strävan att alltid ha rätt och att sticka ut den välrakade hakan (ja, de var påfallande ofta män, eller hur?) med senaste nytt om allt måste ju rimligtvis ha kanaliserats åt något annat håll. Man kan bara ana vad deras frustation skulle ställa till med annars, när deras arena och reason to be slukats av smarta telefoner som levererar detaljkunskaper åt alla och envar på ögonblicket.

En sak är i alla fall säker, och för att citera vilken gympapåsepackande småbarnförälder som helst: De kan ju inte bara försvinna!

Jag har ruvat länge på det här och konsulterade till och med en kompis som är psykolog. Men även han blev svaret skyldig.

Plötsligt slog det mig: Vi ser inte längre besserwissrarna för alla besserwissrar!

Kolla i sociala medier. Vi skräddarsyr (med benäget understöd av leverantörernas algoritmer) nätverk med människor som tänker som vi, som tycker som vi, som gör som vi. Vår vakna tid fylls av ständig bekräftelse av att vi alltid har rätt. Ergo alla andra har fel.

Och jävlar vad mycket energi vi lägger på att tala om hur fel andra har! Och att de därför är svagsinta, missledda eller bara allmänt dumma i huvudet.

Så i takt med att någras kunskaper blir allas, och därmed borde göra oss lite klokare och ödmjukare inför allt vi inte kan, så agerar vi tvärtemot. Aldrig förr har så många varit så bergsäkra på så mycket, och utrymmet för ifrågasättande och alternativa tolkningar aldrig trängre.

Och aldrig har fler varit så där besserwisseraktigt uppnäst ocharmiga som i dag.

Det ironiska är att den här insikten får mig att längta tillbaka till tiden före allt detta och som dominerades av ett företag som hette – just det – Facit.

Mer läsning

Annons