Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: Vem styr vem?

Det är sällan man ser några politiska utspel i Söderhamns kommun.
Förmodligen beror det på ekonomin.
I en rutinerad kriskommun som Söderhamn är politikerna så medvetna om att budgetarna måste hållas att en stor del av det politiska spelrummet har försvunnit.

Annons

Politiken skulle kännas mer levande och engagerad om nämndsordförandena någon gång gick upp i talarstolen och tog strid för sina nämnder, skrev glödande debattinlägg och argumenterade för fler lärare i skolan, mer personal på äldreboendena, bättre underhåll av gator och vägar och mer resurser till integrationsarbetet.

Men det händer inte.

Det finns inga allvarliga stridigheter mellan blocken heller.

Sopskandalen i Bromsäng kunde glida igenom systemet utan att det utkrävdes något politiskt ansvar.

Oppositionen tar heller inga chanser att hacka på majoriteten när det gäller enskilda politiker. Ingen ville uttala sig om Lennart Gard (S), efter ishallsskandalen i Ljusne och pengabekymren i badföreningen, där han var kassör. Där blev det hans egna partikamrater som levererade den beska kritiken offentligt.

Och ingen vill säga något alls om Lillemor Svenssons (S) låga profil som ordförande i den tunga kultur- och samhällsutvecklingsnämnden, trots att hon låter förvaltningschefen föra nämndens talan utåt vid presskonferenserna.

Mattias Benke (S), ordförande i socialnämnden, får mest beröm för lyckade nedskärningar, trots att ingen vet hur det kommer att drabba de utslagna.

Bengt-Olov Hedman (S), ordförande i omvårdnadsnämnden, vill ha fler anställda på äldreboendena, men vet att slaget är förlorat på grund av kärv ekonomi.

Bo Wikström (S), ordförande i barn- och utbildningsnämnden, håller också låg profil utåt, precis som Ove Söderberg (S), ordförande i nämnden för lärande och arbete.

Det finns en tyst solidaritet, politiker emellan. Man håller ihop, oavsett partifärg – med vissa undantag. Sverigedemokraterna kör i en fil för sig, där Kenneth Thuring står för profileringen. Men partiet angrips sällan av något av de andra partierna. Ett skäl kan vara att integration och invandrarfrågor är sällsynta i den offentliga debatten.

Kommunpolitikerna i Söderhamn är oftast eniga om tagen, med undantag för Alliansens vilja att privatsera kommunala verksamheter. Där finns den skarpa skiljelinjen mellan blocken.

Arvet efter Lars Jeding lever kvar. Han var arkitekten bakom Söderhamnspaketet som skulle rädda Söderhamn när flygflottiljen gick i graven 1998. Då fanns det inget utrymme för politiskt käbbel, för alla skulle dra åt samma håll, ansåg han.

De politiska frågorna har under årens lopp blivit allt otydligare och svårare att greppa. Det finns sex stora inritningsmål som politikerna står bakom – och sysselsätter tjänstemännen.

Om det handlar om tjänstemannastyre – eller politikerstyre är svårt att säga. Men för att en kommunpolitiker ska kunna navigera skickligt är det alldeles nödvändigt att kunna sina områden och vara ute i verkligheten för att prata med sina väljare och fotfolket i de kommunala verksamheterna. Då blir det politik. Gör man det inte är risken för ett tjänstemannastyre stor – och det är inte tjänstemännen vi röstar på i valet.

Mer läsning

Annons