Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: Gör Gardell till kung av Sverige

/

Farbror Kungen bevisar med sin blotta existens att vi lever i ett sagoland.

Annons

Så skrev Tage Danielsson i sin bok Sagor för barn över 18 år. Det var ett halvsekel sedan. Han har fortfarande rätt. Hur är det möjligt att vi som en gång var världens modernaste land har behållit detta museiföremål som hovet är?

Fast frågan om monarki eller inte är verkligen inte lätt. Min inställning är väl ungefär som sossarnas. I deras partiprogram står att Sverige ska vara republik. De har bara ödslat elva ord på det, men det står där svart på vitt. Ändå driver partiet aldrig frågan. Jag förstår precis hur de känner. Det är småmysigt och bra med en maktlös statschef som glassar runt och är stilig i slott och cabrioleter. Samtidigt som det är oacceptabelt och medeltida att yrket går i arv. Stackars prins och prinsessor, tänk om de vill bli bönder precis som farbror Kungen ville när han var liten.

Den givna kompromissen blir att välja kung/drottning i allmänna val när den nuvarande tar slut av sig själv. Jag tänker mig att hans ungar får bli grevinnor eller så, och behålla varsitt slott och varsin finbil. Resten ska den nya regenten ha.

Det blir ett riktigt hedersamt uppdrag, baserat på folkmajoritetens äkta kärlek. Man sitter på livstid. Sedan blir det landssorg och halv stång innan sökandet efter en lämplig statschef börjar på nytt.

Om Tage Danielsson hade fått leva hade vi säkerligen valt just honom först. Astrid Lindgren hade varit en annan given kandidat på sin tid. Båda hade hjärtat på rätta stället, och kunde säga ett sanningens ord när det behövdes.

Jag tänker mig att ingen skulle kunna kandidera till jobbet som kung, utan att alla medborgare får rösta fritt. Zlatan skulle få en del röster, precis som Jimmie Åkesson och Thorsten Flinck. Den riktiga hertiginnan av Hälsingland, Lill-Babs, hade säkert haft en bra chans. Hon är med bred marginal tillräckligt folkkär, och har åldern inne.

Men vi bör leta efter riktiga landsfäder och landsmödrar. Stabila grå eminenser som har åstadkommit mycket och som många har förtroende för. Någon som kan ena folket i nöd och lust. En som kan säga rätt saker den dagen vi behöver samla oss efter vårt första stora terrordåd. Och som också kan hålla spirituella tal på Nobelfesten, fast med pondus. Och någon enstaka gång sitta och nojsa i en fåtölj hos Skavlan. Ni hör ju själva: det är Jonas Gardell vi snackar om, när han har fått stå på tillväxt i 15-20 år till.

Jag tror på det här. Är ni med mig? Hör av dej till en sosse från din valkrets, be hen läsa partiprogrammet en gång till och känna efter i sitt hjärta.

Folket är vi, och vi bestämmer hur vi vill ha det.

Mer läsning

Annons