Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: Det tyska landet

/

"I lördags var vi på ett dagis. Jobba med barn och inte kunna ett dyft tyska. Ja, gör om det om ni kan! Om dom pratade med en var det bara att flina och hålla med."

Annons

När jag skriver och ni läser det här befinner jag mig i Köln i Tyskland. Jag har praktik här med en till tjej som faktiskt också jobbar på Ungredaktionen. Den första mars gick jag uppför trappor, ungefär 150 meter upp i luften.

Snacka om att jag hade mjölksyra i bena och var yr i huvudet efter att jag gått upp för den spiraltrappan! Men något som var värre var känslan när någon påstod att jag är dålig på engelska, fast den människan är minst lika dålig på det själv. Det är ju bara top notch, haha.

Vi har varit här i en vecka nu, men när ni läser det här har vi varit här nästan två veckor. Första veckan flög förbi fort, så vi hoppas dom andra två också gör det. Vi har självklart gått längs den lååååånga shoppinggatan dom har här, flera gånger. I lördags var vi på ett dagis. Jobba med barn och inte kunna ett dyft tyska. Ja, gör om det om ni kan! Om dom pratade med en var det bara att flina och hålla med. Puppet empire (som är en av våra praktikplatser) hade en workshop, där dom skulle göra, ja-a ”puppets” med barnen. Barnen fick göra sina egna strumpdockor med sina pappor och dom älskade det.

På tal om att älska något, jag älskar choklad, och alltså, vi var i väg till ett chokladmuseum förra veckan. Det var mest Lindt det handlade om, men det fanns också fler sorter. Vi fick provsmaka på fyra olika ställen, mums! Kunde det inte finnas ett sådant i Sverige? Som Marabou gjort? Det skulle väl ändå vara något? Jag tror det skulle bli riktigt populärt, speciellt bland alla chokladälskare.

Nu blev det kanske lite blandat mellan det jag skrev och ni kanske tycker det blev lite förvirrande men tyvärr, jag har haft riktig idétorka här borta. Jag lovar att jag kommer med något bättre nästa gång!

Mer läsning

Annons