Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Karin först ut att få en Trygg hemgång

/

I september förra året drabbades Karin Uddén, 77, från Skärså av en stroke.
Tre veckor senare blev hon den första som erbjöds Trygg hemgång efter sjukhusvistelsen.
– När jag kom hem stod personalen på trappan och väntade på mig, de var helt fantastiska, säger hon.

Annons

Karin Uddén tar emot hemma i huset i Skärså.

Hon är glad och pratsam och vore det inte för det där vänstra benet som släpar lite ser hon ut som hälsan själv.

– Även om jag har bråttom och tycker att det ska gå fortare så har rehabiliteringen gått över all förväntan, säger Karin och slår sig ner vid köksbordet.

Det var i september förra året som hon började känna sig dålig och blev remitterad till Bollnäs sjukhus. Pulsen var ojämn och det flimrade och fladdrade i hjärtat. Men eftersom läkaren inte hittade något speciellt fick hon åka hem dagen därpå.

På kvällen, efter att ha lagt sig, fick Karin en stroke.

– Det var Jenny, mitt barnbarn som räddade livet på mig. Hon ville inte att jag skulle vara ensam efter sjukhusbesöket och skulle sova över här. Det var hon som hittade mig på golvet och ringde först 1177 till sjukvårdsrådgivningen och sedan 112 för ambulans.

Karin kördes till Bollnäs sjuhus och när hon vaknade var hon förlamad på vänster sida. Men hon kunde tala vilket hon är tacksam över.

– Man får vara glad över att det gick så bra som det gjorde, många drabbas betydligt värre.

På sjukhuset blev hon kvar i tre veckor innan det var dags att åka hem till Skärså. Men till skillnad från många andra strokepatienter på sjukhuset hade hon blivit erbjuden Trygg hemgång av Söderhamns kommun.

– De hade just startat projektet och jag blev den första som erbjöds det extra stödet, säger Karin.

För det är hon evigt tacksam. När hon kom hem väntade inte bara katten och några grannar, utan även två undersköterskor på gården. De gick in, kokade kaffe och lät henne ställa alla de frågor hon bar på.

– Även om jag inte var direkt orolig så hade jag många funderingar när jag hem. Man visste ju inte riktigt hur det skulle gå att klara sig på egen hand.

I dag säger Karin att hon inte kunnat få bättre hjälp. I två och en halv dag fanns personalen från Trygg hemgång på plats, sedan tog hemtjänsten över. Hennes familj och vänner har också ställt upp vilket har hjälpt henne att friskna till.

– Jag har aldrig känt mig ensam. Men jag tänker ofta på dem jag träffade på sjukhuset som oroade sig över hemkomsten. En äldre man trodde att han skulle bli avsläppt på gräsmattan och sen få klara sig själv. Undrar hur det gick för honom?

Själv behövde Karin inte ha hemtjänst särskilt länge heller. I dag bär hon en larmklocka runt armen och så har hon städhjälp var tredje vecka. Annars är livet nästan precis som vanligt.

– Jag blev så glad när jag hörde att kommunen hade permanentat det här. Man blir lite stolt faktiskt.

Mer läsning

Annons