Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jagades av Interpol i New York

/
  • 20 år i Stockholm och 40 i Söderhamn. Och fem månader i New York. Så blev det, konstaterar Christer Holm.
  • Bli aldrig musiker, sa Christer Holms pappa. Men musiker blev han ändå.
  • Den ofrivillige politikern Christer Holm har släppt greppet och betraktar sig numera som en fri man.

Man behöver inte skriva (S) bakom Christer Holm längre.

Nu räcker det med Christer Holm ( ).

Han har lämnat politiken bakom sig och betraktar sig numera som en fri man.

Och det var ett tag sedan han var efterlyst av Interpol och satt i kurran i New York efter fem månader på rymmen i Amerika.

Annons

Han bjuder på kaffe och kex hemma vid köksbordet. Skruvar på sig lite och undrar vad som komma skall.

Allt började i Näsbypark utanför Täby. Föräldrarna hade träffats på musikhögskolan. Mamma spelade piano och pappa spelade cello på restauranger.

– Och jag fick absolut inte bli musiker sa pappa, säger Christer.

Men det blev han ändå, med fagott som huvudinstrument och med hela huvudet fullt med klassisk musik och opera.

Sedan blev Christer barytonsaxofonist i ett dansband, och fick rådet att spela åttondelarna långa och fjärdedelarna korta. Då blev det jazz.

– På den tiden spelade dansbanden jazz. Det var en ny värld som öppnade sig för mig. Det närmaste jag hade kommit jazzen var väl Alice Babas och Swing it magistern.

Barytonsaxofonisten Gerry Mulligan blev hans husgud, som väl inte riktigt kvalar in gruppen militärmusiker. Men det gjorde Christer. Och det blev skarpt läge när Sverige höjde beredskapen dagen efter mordet på president John F Kennedy den 22 november 1963. Musikkåren fungerade i och för sig som vanligt. Men det gick inte för sig att få ledigt för att få vikariera som fagottist i en symfoniorkester.

– Nej, jag skulle gå högvakten och dunka på bastrumma, sa dom. Trots att jag hade ordnat med en vikarie och allt.

Då smet Christer från alltihop och rymde till USA. Övertygad om att det fanns ett stort behov av fagottister i New York.

– I Sverige fanns det kanske 20 fagottister på den tiden. I New York fanns det 600, och alla var jävligt duktiga...

Efter fem månader i New York knackade på hans hotellrumsdörr. Det var två agenter från Interpol som kom för att hämta rymlingen.

– Jag öppnade glatt och trodde det gällde en spelning. I stället fick jag en pistol i magen.

Det värsta med alltihop var att han hade levt på checker som inte hade någon täckning alls. I fem månader. Men bankdirektören hemma i Sverige var snäll och förvandlade skulden till ett lån.

– Och jag fick sparken från musikkåren.

Så här efteråt kan Christer tycka att det var en dyrköpt erfarenhet. Men roligt var det.

1976 senare blev han musikledare för den kommunala musikskolan. Där stannade han till 1989. Då började hjärtat krångla och han fick sin pacemaker inopererad. Han gjorde slut med jobbet, saxofonen och fagotten och ägnade sig åt politik i stället.

Men det är slut med det nu. Inga fler uppdrag – inga fler möten.

– Nu känner jag mig fri på något vis.

Mer läsning

Annons