Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

J-O minns debuten i Söderhamn – som 12-åring: "Tacka alla där uppe för tiden som varit"

/
  • 12 år gammal debuterade Jan-Ove Waldner i pingisens elitserie. Platsen var idrottshallen i Söderhamn, dit han skulle komma tillbaka otaliga gånger och möta flera generationer av Söderhamnsspelare.

Jan-Ove Waldner debuterade för Spårvägen i Söderhamns idrottshall i oktober 1977. Han var 12 år och kom knappt över hagen in till bordet.
Snart skulle han komma växa till en jätte och lägga världen under sig – och han minns väl debuten i idrottshallen.

Annons

Se även: Bildspecial: J-O:s besök i Söderhamn

Ingen som var på plats i Söderhamns idrottshall den 5 november 1977 kunde ha minsta aning om att de bevittnade en klassisk idrottsdebut. Tidningens utsände koncentrerade sitt referat mer på hemmalaget vilket rubriken "Ungdomarna i Suif håller ställningarna" visar. J-O, som i artikeln fick heta Wallner i stället för Waldner, gavs visserligen beröm för sin debut men ansågs lite för tunn i slutbollarna.

Det är snart 39 år sedan, men minnet sitter som en forehandloop i fel hörn.

– Absolut, jag mötte Glenn Östh (18-21, 15-21) och "Crona" (Ulf Cronqvist 15-21, 17-21) och var väl ganska nära. Annars minns jag mest att jag knappt kom över barriären utan fick skjuta undan den för att komma till bordet. Så den matchen minns jag, liksom när jag tog första segern mot Dennis Andersson i Linné några omgångar in i serien.

Se också: Suifspelarna om J-O Waldners betydelse för svensk pingis "Det är obeskrivligt"

Suif var ett bra lag att börja mot, säger J-O Waldner.

– Suif, Spåret (Spårvägen) och Falken (Falkenberg) är ju de klassiska klubbarna som alltid varit med.

Kändes det något speciellt att spela i Söderhamn sedan med tanke på att du debuterade där?

– Nej, jag tänkte aldrig så men Suif var alltid ett bra publiklag, speciellt förr. Och det var bra dueller mot Franklin (Lars), Edberg (Göran) Micke Nilsson och Benke (Ulf Bengtsson). Det var svårt att slå Suif där, de var starka hemma. Och sedan kom andra, som Lundquistarna (Fredrik och Jens). Jag har gått igenom några generationer där och det har alltid varit roligt att komma upp, säger J-O Waldner.

Läs också: Stisse Åberg - Sveriges genom tiderna bästa idrottsman går i pension: Här är min jakt på Wal De Ner i Peking 2008

Legendaren som på torsdagen knyter i hop säcken med en sista elitseriematch hemma i Stockholm – lapp på luckan redan flera dagar innan – minns också Söderhamnspubliken. Under åren har han dängt suifspelare iklädd matchställ från Spårvägens GoIF, Ängby SK och Kalmar BTK.

– De var en riktig hemmapublik och det var roligt förr oss som kom dit också. Det var lite kommentarer, "Äpplet är ruttet" och sånt. De höll på sitt lag till hundra procent, lite som i Bundesliga. Lika var det hos Falken. Mellan de klassiska lagen var det alltid lite extra. Nästan ett derby mot Suif eftersom de andra lagen var nästan en dags resa bort, säger J-O och skrattar.

Vilka spelare har varit roligast att möta i elitserien genom åren?

– Det är de största. "Äpplet" (Mikael Appelgren), "Ekan" (Erik Lindh) och Jörgen (Persson). Och så Peter Karlsson senare. 89-gänget var alltid extra roliga att möta.

Och av suifspelarna?

– Jens Lundquist när han kom. Det blev alltid hett, han har ju lite temperament. Jag måste nog säga Teng Yi och Thomas von Scheele också. Scheele och jag hade några klassiska matcher, honom hade jag svårt för i tresetare men aldrig i femsetare. Teng Yi har jag mött massor av gånger och han passade mig bra.

J-O Waldner, som av kineser kallas Lao Wa, "Det ständigt gröna trädet", passar på att skicka några hälsningar till orten där han debuterade. "Klassisk mark" säger han om idrottshallen och hälsar från ett grönt träd till ett annat.

– Måste nämna Gösta Lööf också, det är han definitivt värd. En klassisk ledare och en legend där uppe. Han har alltid varit jättebra. Hälsa alla där uppe och publiken och tacka för den här tiden.

12-åringen som inte kunde kliva över barriären in till bordet blev herre i hagen. Men nu kanske Söderhamnspubliken sett det sista av honom. När han missade mötet Suif-Spårvägen i höstas försvann chansen att knyta ihop säcken i debuthallen. Men minnet av första matchen sitter kvar.

Liksom smaken av ortens senap.

– Vi har fått en flaska varje gång vi har varit där. Det var alltid fajt när någon glömt den. Äpplet tog med till mig senast.

Läs också: Om du trodde att JO kommer tillbaka: "Det finns inte en chans"

Äntligen! Nu finns Helahälsingland som app. Ladda ner här, till Iphone eller till Android!

Iphone: App Store

Android: Play Butik

Mer läsning

Annons