Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Ingen lust att vara här"

/

På Skatöns stränder ligger råtalloljan tjock och klibbig. I år är vårstädningen av tomten ingen lustfylld upplevelse för stugägarna.

Annons

Ockra är råtalloljans färg. Den ligger kletig och smetig som hunddiarré på stränderna. Stenar och bryggor är nerskitade. Man får passa sina steg för att inte sprida ut eländet på ön.

– Vi har tappat lusten att vara här, säger Åke Brolin om platsen som har varit familjens sommarparadis sedan 1967.

Längs strandlinjen står klungor med stora vita behållare, som ska fyllas med råtalloljan som flöt in mot Skatön efter Arizona Chemicals cisternhaveri den 21 december 2011.

På öns promenadstig går Bengt Sandberg. Han är en av många stugägare på Skatön. Han har precis varit och tittat på förödelsen. Han är både ledsen och förbannad.

– Det ser för jävligt ut, rent ut sagt. Den här sommaren kommer vi då inte att kunna sola på bryggorna, säger han.

Han bor nästan granne med på Arizona. Han känner en djup frustration över att aldrig få veta vilka som är ansvariga, som ska städa och som ska betala saneringen. Han vill även veta när det ska ske. Skatön är hans bästa sommarplats. Stugan började byggas 1931 av hans farfar Olle Sandberg.

– Han tog de sista brädorna som lämnade Långrör innan sågen revs, säger Bengt Sandberg.

En bit bort eldar Åke Brolin ilandflutet skräp på isen.

– Ser ni de bruna stråken på isen? Det olja, säger han.

Och hela vassen är full med rinnig tallolja.

– Trampa inte i oljan, för då får vi olja överallt, ropar han.

Han och hustrun Britt-Marie bor i Gävle. De brukar åka till Skatön varje helg. Men nu har de inte varit här på två månader.

– Man vill inte åka hit längre och det kan aldrig bli som förut. Man blir bara förtvivlad och det är så sorgligt alltihop, säger han.

Hela hans strand är kontaminerad. Sanden, alla stenarna och bryggan är insmetad i talloljan. Oljan på bryggan har fått ett tunt skinn.

– Jag förstår inte hur man ska få bort det, och jag har svårt att tänka mig att det skulle kunna försvinna av sig själv, säger han.

Han har heller ingen aning om vilka som ska sanera och när det ska ske. Det enda han vet är att stugägarna själva inte ska göra det. Men lite har han städat på tomten mellan husen.

– Annars har vi inte kunnat gå här. Men vi kan inte ta hit barnbarnen när de inte kan bada och vi vet inte hur det ser ut på sjöbotten.

Någon ekonomisk ersättning tänker han inte så mycket på än.

– Jag önskar bara att de kom hit och tog bort oljan.

Mer läsning

Annons