Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

I går Söderhamn och i kväll Ljusdal: Kända och okända sanningar(?) om teatermannen Molière

/
  • Molière, hans liv och pjäser var i fokus när Lasse Beischer stod på scenen i Söderhamn.

Varför vill inte skådespelare ha gula kläder på scenen? Det berättade Lasse Beischer i sin föreställning Molière – den absoluta sanningen. Den gavs i Söderhamn på torsdag och kommer i kväll fredag till Slottegymnasiets aula i Ljusdal.

Annons

Lasse Beischer har svarta byxor och svart tröja förutom sin obligatoriska röda clownnäsa när han gör entré, och förklarar snabbt varför. Kvällens huvudperson Jean-Baptiste Poquelin, senare kallad Molière, hade gula kläder när han i sin egen pjäs Den inbillade sjuke föll ihop på scenen för att strax efter kola av. Det hände 1673 och därefter bär skådespelare ogärna gula kläder.

Den intressanta detaljen om Molière fick vi veta när Lasse Beischer framförde Molière – den absoluta sanningen, i Söderhamn på torsdagen. I övrigt innehöll hans "Stand-Up-Commedia" tack och lov inte så mycket hårdfakta om tapetserarsonen som startade en egen teater och skapade mängder av stycken som fortfarande spelas, efter tre hundra år. Lasse Beischer gav i stället liv åt denne excentriske man genom Commedia dell'arte-maskerna Halekin, Pantalone och Il Dottore, som Molière själv använde sig av i början av sin karriär. Harlekin är förlagan till clownen och passade naturligtvis Lasse Beischer egen clownfigur speciellt bra.

Liksom Molière drev med människor i sin samtid använder Lasse Beischer sig av folk i publiken som han uppmärksammar, lockar upp på scenen och sedan grymt roligt utnyttjar. Allt till publikens skräckblandade förtjusning – snart kan det vara min tur. Stora delar av föreställningen är, till synes, totalt improviserad. Beischers skicklighet och egen trygghet i att även denna kväll ska bli lyckad, lyfter alla att hänga med. Det är imponerande hur han lyckas få upp den ena efter den andra för att dansa, hjälpa till med rekvisitan, ja, till och med klä ut sig och bära mask.

I Söderhamn fick föreställningen klämmas ihop på ett några meter brett utrymme framför den vackra, målade ridån eftersom scenografin till en skolteaterföreställning med Mittiprickteatern upptog scenen. Ganska snart upptäckte Lasse Beischer att hela den ensemblen fanns i salongen. Det utnyttjade han till max och gav dem inte bara roliga nålstick utan tvingade upp dem i föreställningen, till sin och publikens glädje.

I några partier lyckades han väl inte hålla tempot uppe och upprepningarna blev lite för många.

Söderhamns teater är relativt liten och intim. Trots det tänker jag hur bra det skulle ha fungerat i en mindre lokal, där Lasse Beischer och teknikern/skådespelaren Thomas Påhlsson varit närmare oss i publiken. I kväll står han på Slottegymnasiets stora aulascen. Hur funkar avståndet till publiken där?

Mer läsning

Annons