Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Höns som sällskap

/

För Tina Wallberg började det med fem höns och en tupp. Nu – tjugo år senare – har familjen närmare 100 hönsfåglar och hon har till och med några utlånade till äldreboendet Forsgården där hon arbetar.

Annons

– Jag kan rekommendera alla att skaffa höns. Det är ett bra sällskap och det är riktigt roligt att titta på dem, säger Tina Wallberg.

Det var lite av en slump att Tina Wallberg i Hällsätter i Trönö började med höns. Det var i mitten av 1990-talet och hon hade slutat att jobba som avbytare. Då saknaden efter djur blev större och större blev hon i stället övertalad att skaffa höns.

– Jag började lite smått genom att jag fick några höns, sedan köpte jag till några ägg som blev fina hönor. Nu har jag utrotningshotade arter och är aktiv i olika rasföreningar och ibland åker jag på hönsutställningar. Vem skulle kunna tro det för några år sedan, säger hon med ett skratt.

Tina tar en hink med hönsfoder och vi går till hönsen. Inne i en inhägnad pickar höns och tuppar efter mat i marken. Det kacklas lite hemtrevligt. I vanliga fall spatserar hönsen omkring ute på gården. Ibland vandrar de iväg in till skogen och äter blåbär. Men just nu får de vara instängda i väntan på att potatisen ska skördas.

– Jag kan sitta här intill och dricka kaffe och bara titta på dem. Det är otroligt rofyllt att se på dem och höra hur de kluckar. Det är ett trevligt sällskap, säger hon.

Under sommaren har Tina lånat ut tre höns till Forsgården i Norrala där hon arbetar. Hönsen får bo intill en altan och har blivit ett uppskattat inslag på servicehuset.

– Många sitter ute och bara iakttar hönsen, många tycker det är ett trevligt sällskap.

Tina ser bara fördelar med att ha höns. Det är inte så mycket jobb som man kan tro.

– Jag ser till att de har mat och vatten. De äter kraftfoder, kross, snäckskal och matrester. Som tack får vi goda ägg, säger Tina Wallberg.

Mer läsning

Annons