Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hon är årets Jan Johansson-stipendiat

/

Pianospelandet har varit en central del av hennes liv sedan barnsben. Den egna musiken och de olika bandkonstellationerna lika så. Nu tilldelas kompositören Cecilia Persson Jan Johansson-stipendiet.
– Det här är svårt att förstå. Det är både häftigt och en oerhört stor ära att få det här priset, säger hon glatt.

Annons

Vi träffar Cecilia Persson på Erik Anders-gården i Söderala, tillsammans med kommunens kultur- och fritidschef Anders Uddén. En speciell plats, för ett speciellt tillkännagivande. De har båda vetat om att hon tilldelats priset i några månader, och är spända av förväntan att få berätta för resten världen. För Cecilia Persson är priset mycket speciellt. Det var först när hon kom i kontakt med jazzen under tonåren som något rent musikaliskt väcktes. Kanske är det därför hon näst intill skiner ikapp med solen när hon berättar om genrens inverkan och glädjen över stipendiet.

– Det var tack vare ett gäng nära vänner på gymnasiet som jag först fick upp ögonen för jazzmusiken, och dess komplexitet gjorde mig upp över öronen förtjust. Jag kände att jag måste kolla upp det mer, berättar Cecilia Persson.

Och så blev det. Ju mer hon kom in i genren, ju mer växte bland annat Söderhamnsmusikern Jan Johansson för henne. Han har betytt mycket för hennes egen utveckling.

– Just därför känns det så speciellt, och väldigt rörande. Det är person jag verkligen önskat få träffa, men bara att få träffa hans syster under prisutdelningen blir pris nog.

På stolen bredvid stipendiaten står en kartong fylld av nya exemplar av det senaste albumet. Skrivandeprocessen för Cecilia Persson är både rogivande och en utmaning.

– Jag jobbar med att få ut musik som överraskar mig själv. Det kommer liksom ut en blandning av allt, säger hon och ler.

Det ligger hårt arbete bakom cd:n. Hon tror att många har en romantiserad bild av en musikers arbete.

– Men så är det ju inte. Man sliter från själen, och det blir många timmar av frustrerat stillastående. Sen bara händer det något, säger hon.

Oftast när hon skriver musik handlar det inte om budskap, utan om vem som ska spela de olika bitarna. Det är ofta livespelandet som står i centrum även för skapandeprocessen.

– Jag skriver väldigt personcentrerat och försöker lista ut hur personerna som ska spela är, till exempel i mitt eget band Norrbotten Big Band, säger hon.

Varför just livemusiken är det bästa med jazzen finns det inga tvivel om.

– Det är så givande att kunna skapa i realtid. Det är både en frihet och en utmaning, som skapar ett intimt samspel med både medspelare och åhörare, och det är lite det som också ger näring åt både lyssnare och spelare inom jazzen, säger Cecilia Persson.

Men allt det hårda arbetet både med album och spelningar kräver stiltje runtom, säger Cecilia Persson.

Stipendiet i sig blir nu en otroligt framåtdrivande del.

– Jag blir så otroligt inspirerad och peppad. Det är sådant här som gör det möjligt att fortsätta, och det är därför det känns så betydelsefullt på ett djupare plan, säger hon och ler.

Priset delas ut under festivalen på Erik Anders-gården i mitten av juli i samband med Världsarvsjazzen. Efter det är det bara ladda upp inför nästa års upplaga, då Cecilia Persson själv ska spela på festivalen. Och vem vet, kanske kan stipendiet bidra till att nya kompositioner skapas speciellt till dess.

– Absolut. Det skulle kännas så kul att få utrymme att kunna göra ny musik i Jan Johanssons ära och sedan spela upp det här, säger Cecilia Persson.

Mer läsning

Annons