Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Högsäsong på bilskroten

/
  • De flesta bilarna är från 80- och 90-talen men det finns ett och annat veteranåk bland skrotade bilarna.
  • Mikael Fasth tog över Lithners i slutet av 1990-talet. Sedan dess har han plockat många delar, sålt många delar men också blivit bestulen på många bildelar.
  • Skicket varierar på bilarna som lämnas till skrot. Somliga skrotar när de köper nytt, trots att bilen är fullt funktionsduglig.
  • Katalysatorer är bland det mest stöldbegärliga. Ädelmetallerna håller värdet högt.

Bilskroten är en kyrkogård för slitvargar, finåk och rishögar. Just på sommaren skrotas det särskilt mycket bilar.
– Det gäller att rädda de sista godsakerna, säger bilskrotaren Mikael Fasth.

Annons

Åskan mullrar dovt i bakgrunden. Regnet hänger i luften men det är inget som påverkar Mikael Fasth och Daniel Sjödin som driver Lithners bilskrot.

– Vi har bara självdöda bilar här ute, säger Mikael Fasth och pekar ut över de omkring 400 bilarna på skroten.

Han har drivit skroten i mer än 13 år, och har blivit lite av en expert på gamla bildelar. Alla stålråvaror har olika stort värde, förklarar han. Fälgar och däck är särskilt värdefulla. Men den verkliga skatten är den så kallade "katten", katalysatorn. Katten liknar en stor avlång plåtburk. Men det är insidan som räknas.

– Vi kallar det för guldklimpen. Här finns både platina och guld. Man kan få mer än 700 kronor för en sån här, säger Mikael Fasth.

Men att bilen rullar in på skroten behöver innebära slutet på bilens liv. Många kan donera sina delar till andra bilar och hjälpa dem att hålla sig på banan i många år till.

Alla bilarna har haft sina olika ägare och berättelser. Det händer ofta att det kommer in väldigt välbevarade bilar som känns synd att krossa. Då kliar det lite i fingrarna och man vill gärna fixa till bilen igen. Men de måste alltid ha bilägarens tillstånd först, förklarar Daniel Sjödin.

– Som den där bilen. Den är ju finare än min egen, säger han och pekar på en välbevarad Volkswagen från 1990-talet.

Men det är ingen dans på rosor att driva en bilskrot. Det verkar snarare vara en dans på muttrar. Det vill säga – svårt och obekvämt. Det är tufft om vintrarna när kölden ligger på. Ibland kan det bli 25 minusgrader och hård vind på bilskroten. Då är det inte så roligt att skruva av gamla bildelar. På sommaren har skroten också haft problem med ökat antal stölder. En gång plundrades Daniel Sjödins kontor. Men tjuvarna hade skrivit "Sorry" över hela väggen.

– Det var jobbigt. Det kändes så personligt, säger han.

Jobbet kan också vara tungt på ett annat plan. Ibland får de in bilar till skroten som varit med om olyckor. Särkilt en sak glömmer Daniel Sjödin aldrig.

– Vi fick in en bil där någon skjutit sig till döds. Det är det värsta jag varit med om, säger han.

Som tur är händer det inte så ofta. Kunderna på sommaren är allt från Söderhamnare, till turister ute med husvagnen. Men även en del internationella kunder letar sig till bilskroten. Några av dem kommer från Polen. En gång försökte de betala i natura.

– Istället för att betala ville de byta med vodka och cigaretter. Synd bara att man inte kan betala Skatteverket på samma sätt, säger Mikael Fasth och skrattar.

Mer läsning

Annons