Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Handarbete tema vid Hyttmuseet

/

Silversmide och kråkriskvastar är bara några exempel på vad Kustslöjdarna gjorde vid Hyttmuseet i Ljusne under onsdagen.

Annons

Solen skiner. Det doftar frityr och chili ur en vit restaurangvagn och människor i shorts och kortärmat sitter vid träbänkar med vårrullar och kaffe. I fem veckor har 13 av 26 hobbyhantverkare ur föreningen Kustslöjdarna arbetat på plats vid Hyttmuseet i Ljusne. Andra augusti är sista dagen för i sommar, och hittills har ungefär 1 600 personer kommit för att titta på arbetet och njuta av den vackra miljön.

Jan och Hjördis Siljeroth från Ljusne har huvudansvaret för tillställningen.

– Jag är kassör, så jag sköter tankearbetet medan Jan gör kroppsarbetet, säger Hjördis Siljeroth och ler.

– Det är museiföreningen som har lokalerna, och de har stått tomma mycket, så då sa vi att vi kunde stå här och hålla dörrarna öppna så kan folk titta där också, säger Jan Siljeroth.

Längst upp på gården ryker det ur ett tält. Där sitter Marianne Persson från Rengsjö i en svart hatt och bränner och gnuggar kråkris.

– Det kallas att basa. När man hettar upp riset kommer det upp något fettliknande och när man gnuggar det så blir riset mjukt och slitstarkt, säger hon.

Resultatet av basningen ligger staplad i gräset nedanför henne i form av kråkriskvastar. Tillsammans med Björn-Ole Pettersson och hans dragspelare utgör hon onsdagens specialnummer.

– I Söderhamn är det berget på torsdagar som gäller, här i Ljusne tar vi i på onsdagarna, säger Jan Siljeroth och skrattar.

– Vi har haft närproducerad mat de tidigare veckorna, men i dag blev det kvastar i stället. Och vårrullar med sötsursås, fortsätter han.

Inne i en av hyttans lokaler finns slöjdarnas verk till försäljning och utanför kan en se hur de arbetar. Olle Sundin sitter i solväggen vid ett bord med silversmycken.

– Det är svårt att se lågan i solen när jag svetsar. Men det är väldigt roligt att träffa folk och berätta vad jag gör och varför, säger han.

Ett par bord bort sitter ett par turister från Stugsund i frityrdoft och dragspelssång.

– Det är så fascinerande med all denna kunskap, säger Gunilla Persson och vännen Carin Wiberg fortsätter:

– Man är rädd att den kommer att försvinna med den här generationen. Det finns så mycket praktisk kunskap som inte går att läsa i böcker.

Mer läsning

Annons