Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Gubbarna höll på att ramla omkull av förvåning"

/
  • Bo Berglund har levt ett händelserikt liv med mycket idrott och äventyr.
  • Hälsingeguldet vann Bo 1946 med motiveringen:
  • Det har blivit många priser genom åren.
  • Bos mamma samlade alla tidningsklipp om honom och satte dem i en pärm.
  • Bo är hedersmedlem i både Söderhamn Idrottsförening och Söderhamns Brottarklubb.
  • Kerstin och Bo på deras bröllopsdag

Under helgen arrangeras friidrotts-SM i Söderhamn. Bo Berglund tog på 40-talet egna medaljer i spjut. Nu minns han tillbaka på ett händelserikt liv med mycket friidrott.

Annons

Bo Berglund fyllde tidigare i sommar 89 år. Han bor själv i en lägenhet i Sandarne utanför Söderhamn.

– Jag gör allt här hemma. Jag vill inte ha någon hjälp så länge som jag klarar mig själv, säger han.

Bo berättar att han fick en hjärnblödning för ett och ett halvt år sedan och att han sedan dess har lite problem med balansen. I övrigt är han helt pigg.

– Jag brukar åka ner på St. Erikshjälpen och dricka kaffe och köpa böcker. Jag läser väldigt mycket böcker nu. Jag håller huvudet i trim på det sättet, säger han.

Idrotten och framför allt friidrotten har präglat stora delar av Bos liv. Han började träna och tävla i skolåldern och fastnade rejält för sporten.

– Jag byggde en liten egen idrottsplats bakom gården. Det var längdhopp, höjdhopp och kula. Det var en väldig fart där när alla kompisar kom och körde, säger han.

Det visade sig att Bo hade en talang för kastgrenarna och han började plocka medaljer på juniortävlingar runt om i landet.

– Första gången som jag stötte med en fullstor kula var när Svenska Friidrottsförbundet ordnade fria idrottens dag för alla arbetsplatser. Jag kom till tävlingarna och såg alla stora karlar som stötte runt åtta meter. Jag var inte så stor men jag tog kulan och stötte 11,79. Gubbarna höll på att ramla omkull av förvåning, säger han.

Bo berättar om olika tävlingar han deltagit i och alla fina bekantskaper idrotten har gett honom. Triangelmatchen mellan Jämtland/Härjedalen, Medelpad och Hälsingland ligger honom varmt om hjärtat, liksom när han kastade 66,79 i spjut och tog SM-brons.

– Vikten låg annorlunda i spjutet då. Därför kastade vi inte så långt. Nu går spjuten jämnare i luften och folk tycker att det är mäktigt när det flyger långt, säger han.

Spjutframgångarna belönades 1946 med det prestigefyllda priset Hälsingeguldet. Något som Bo är väldigt stolt för i dag.

Bo har bott nästan hela sitt liv i Sandarne. 1960 byggde han själv ett hus bredvid sina föräldrars i Lötbäcken där han bodde tillsammans med sin fru Kerstin. Kerstin gick bort 2000 och numer bor deras son i huset. Bo blir lite blank i blicken när han pratar om sin fru.

– Det var en sorglig dag när hon gick bort. Hon var den finaste man kan tänka sig och det blev tomt utan henne, men jag klarar av att leva ensam också, säger han.

Han berättar att det var nära att han själv gick bort 1993 i en isjaktsolycka. Han älskade farten man fick av att segla på isen men när en kompis svängde åt fel håll och tvingade ut honom på osäkrare is var katastrofen nära.

– Jag kom för nära en isvak och pang så åkte jag på huvudet ner i sjön. Som tur var hade jag byggt isjakten så den flöt. Jag låg på den i 40 minuter innan räddningstjänsten kunde dra upp mig, säger han.

Efter två dagar på sjukhus fick Bo komma hem igen.

– Då åkte jag ut och seglade igen. Det är samma som med piloter som måste upp i luften igen efter en krasch, säger han.

Att sitta still och tyna bort har aldrig varit något för Bo. Två gånger i sitt liv har han rott runt bottenviken. Han började i Söderhamn, rodde upp till Umeå, över till Vasa, ner till Åland och upp till Söderhamn igen. Andra gången tog han sträckan i motsatt rikting.

– Jag fick mycket kontakter under de där resorna eftersom jag stannade och träffade folk efter vägen. Det här var 1962 till 63 och jag får fortfarande julkort från folk jag träffade då, säger han.

Om Bo var framgångsrik som senioridrottare var det inget mot de framgångar han sedan fick som veteran. Som 60-åring bestämde sig Bo för att satsa på slägga och han tog direkt SM-guld.

– Man får inte stå och segdra på fötterna i släggringen. Det gäller att vara snabb och jag lärde mig ganska skapligt, säger han.

Framgångarna fortsatte och Bo tog tio raka guld i veteran-SM. 1996 vann han även EM-guld i Malmö.

– Det var sista tävlingen jag gjorde. Sedan tyckte jag att det räckte, säger han.

I dag följer Bo all idrott han kan på TV. Han imponeras över Sarah Sjöströms framfart i simbassängen och på söndag ska han till Hällåsen för att se på SM-tävlingarna i friidrott.

– Det var en vän som erbjöd sig att komma hit och hämta mig men jag sa att jag kör dit själv. Det ska bli väldigt kul och jag vill se allt. Jag har en väldig behållning av det, säger han.

Mer läsning

Annons