Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett steg närmare vuxenvärlden

Alla kommer väl i håg den där nervösa känslan som uppstår när man ska göra något alldeles nytt?

Annons

Som när man cyklar helt själv för första gången. Skräckblandad förtjusning kan det också kallas för.

Det här året kommer det ske en del förändringar för min del, vissa kommer att påverka mitt liv väldigt mycket och vissa kommer att passera obemärkt. En förändring som definitivt kommer att passera utan att jag märker av det är barnbidraget övergår i studiebidrag. Samma pengar under annat namn bara.

Den största förändringen kommer till min familjs största fasa vara att jag får börja övningsköra på min 16-årsdag. Vilket jag kan garantera att jag inte kommer dra ut en sekund på. Jag som knappt vet skillnaden mellan gas och koppling... En tre timmar lång utbildning och en enkel synundersökning var allt som krävdes för att jag skulle anses duglig att övningsköra.

Och för att öka spänningen lite mer kan jag nämna att jag ska passa på att ta skoterkort när jag ändå håller på liksom. Inbillar mig att det är något som behövs när man bor på landet.

Den svåraste prövningen av alla som kommer att möta mig under detta år måste vara gymnasievalet. Jag trodde jag var säker på mitt val, men ju närmare sista ansökningsdagen vi kommer blir jag allt mer osäker. I ena stunden är ett val självklart för att nästa bli helt otänkbart. Det känns som om hur jag än väljer så kommer jag välja fel. Ska jag plugga vidare efter gymnasiet så jag ska gå på en högskoleförberedande linje. Eller vill jag börja jobba efter gymnasiet? Och hur ska jag veta vad jag vill arbeta med under resten av livet? Som snart 16 år gammal har jag ju precis hela livet framför mig

Ska jag vara kvar i trygga lilla Söderhamn? Eller pendla? Eller kanske till och med flytta! Och det har jag ju drömt om under många år nu när chansen har kommit så känns det helt plötsligt lite tryggare att bor kvar hemma. Hur skönt och vuxet det än skulle kännas att bo själv känns det ändå bäst att bo hemma några år till, så mamma kan göra allt det där tråkiga och vuxna.

Tänk om det vore som i sagans underbara värld. Att det kunde komma en fe i rosa tyllklänning och flyga över Trönöskogen och vifta med sitt förtrollande trollspö - och vips så visste jag precis hur jag ska göra.

Undrar vem som beslutade att jag var mogen nog att göra detta svåra val när jag inte fyllt 16 år? Säkert samma person som beslutade att jag får sätta mig bakom ratten trots att jag inte vet skillnad mellan gas och koppling.

Mer läsning

Annons