Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett möte med hemstaden

/

Kalle Olsson fascineras av möten med människor och konsten att skapa porträtt med känsla.

Nu ställer han ut på Galleri Mazarin i samband med öppnandet av nya Rådhuskonditoriet.

– Det är som ett möte med min hemstad, säger fotografen.

Annons

Kalle Olsson anländer till Söderhamn med tåg från Sundsvall, där han till vardags studerar bildjournalistik vid Mittuniversitet. Med sig har han tre lådor fyllda med fotografier som under lördagen och en tid framöver ska visas upp för allmän beskådning på Galleri Mazarin.

Fotona föreställer 21 olika söderhamnare, porträtterade med närhet, närvaro och känsla.

– Mina absoluta favoritfotografer jobbar med sådana här porträttserier, och jag imponeras av det, säger den 29-årige fotografen medan han plockar upp bilderna, inramade i ramar inhandlade på loppis.

Idén till projektet att ta sig in i så många söderhamnares hem som möjligt föddes under året som han läste fördjupningskursen i fotografi på Forsa folkhögskola. Som en del av skolarbetet valde han att under ett helt år träffa människor från sin hemstad, och att med kameran som arbetsredskap porträttera dessa.

Inspirationen och drivkraften kommer från det personliga mötet – någonting som han lockas av.

– Det har varit sjukt spännande att möta människor på det här sättet. Det är mötet som är det intressanta, om det blir en spännande bild är det bara en bonus.

Gemensam nämnare för samtliga bilder är den avskalade och närgångna kontakten med betraktaren. Men det tar tid för att uppnå den perfekta känslan i bilderna. Att också ta sig tid att umgås med personen utan kamera nämner han som en av nyckelfaktorerna till att uppnå den känsla som han eftersträvar.

– Det tar lång tid att få en sån här bild. Även om personen inte är så nervös så tar det en timme, det är den tid som jag tar på mig. Och när jag känner att det går bra brukar jag ändå fortsätta ett tag till. Många är nervösa i fem minuter, men sen blir det mer avslappnat.

Och trots att skoltiden på Forsa folkhögskola är förbi så har han inte släppt projektet.

– Jag har fortsatt att jobba med det här efteråt, så hur stort det blir till slut vet man aldrig.

Mer läsning

Annons