Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En glidardag på Bergviken

/

Det heter visserligen långfärdsskridskor, men det tog inte långt tid av färden för att gilla det. En nybörjare på darriga ben upptäcker snart att frihetskänslan på vatten är den samma vinter som sommar.

Annons

När jag rundar udden hitom Storön har scoutstugan i Fallen, Vannsätter, försvunnit ur blicken. Där har eldsjälen Theo Overeem sin bas när han preparerar den autostrada av is som leder ända till Kilafors, kryddat med mysiga hållplatser efter vägen. Där kliver också många ut på isen. Eller upp. Jag hör till de förra och stannar till först i skydd av udden.

Man ser mil. Man hör ingenting. Jag hittar inget bättre ord än frihetskänsla.

Efter en första vurpa när ena skridskon lossnade och ena skinkan fick veta vad kärnis är så gick det förvånansvärt snabbt att komma på tekniken. Den plogade isgatan är slät och fin hela vägen och löper långa bitar nära fastlandet, vilket känns tryggt för en nybörjare med darriga ben. Säkerhetsutrustning som isdubbar är obligatorisk och ger själva grundskyddet. Det berättar rutinerade skrinnaren Ove Haglund, som talar sig varm även för ryggsäck med midjebälte, grenrem och reservkläder i påsar.

– Säkerheten är nummer ett, som tvåa på listan kommer fika.

Jag tar honom på orden och en tugga in i limpmackan förstår jag vad han menar.

Mer läsning

Annons