Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ellen vill ge andra människor hopp

/

Resan som valobservatör inför det turkiska valet i juni påverkade Ellen Gustafsson mer än hon först trott. Valmötet som började som en folkfest med dans och sång fick ett dramatiskt slut när två bomber smälldes mitt bland folkmassorna. Nu känner Ellen Gustafsson att det är ännu viktigare att engagera sig.

Annons

Det har gått några veckor sedan Ellen Gustafsson, 20 år, kom hem från Diyarbakir i Turkiet där hon tillsammans med tio andra politiker från Gävleborg hade uppdraget att vara valobservatör. Flera hundra tusen människor fanns på platsen och det var sång, dans och glädje. Men folkfesten fick ett abrupt slut när ett bombdåd inträffade. Något som Ellen aldrig kommer att glömma.

– Jag minns hur det kändes när det small, hur skalvet gick rakt genom kroppen. Först var det en liten smäll, sedan kom en grövre explosion. Alla fick panik och började springa, säger hon.

Alla valobservatörer var omringade av ett kravallstaket och de kunde inte ta sig någonstans. En man lyckades välta staketet och till sist de kunde fly därifrån. Polisen sprutade tårgas och flera barn skrek ren i panik efter att ha tappat bort sina föräldrar.

– Jag är en annan Ellen nu. Jag är inte rädd att dö. Mitt liv känns oviktigt i sammanhanget. Det jag är orolig för är att om jag dör så är jag rädd att inte någon annan tar vid. De finns så många i världen som kämpar för sitt liv och sina rättigheter. Genom att som västerländsk kvinna visa dem mitt stöd så ger jag dem fortsatt hopp, säger Ellen.

Vi träffas i svensk-kurdiska föreningens lokaler på Åsgatan. Från väskan plockar Ellen upp en gul-, grön- och rödrandig sjal. Den fick hon i Turkiet av ett gråtande barn som hon försökte trösta. Flickan grät och grät för att hennes pappa hade blivit mördad. Sjalen som Ellen fick visade sig tillhöra flickans pappa.

– Jag vågar nästan inte använda den. Den är väldigt speciell, berättar hon.

Ellen har varit intresserad av samhällsfrågor så länge hon kan minnas. Men intresset för politik väcktes på allvar förra hösten, då det var valår och hon skulle få rösta för första gången. Det blev många samtal och diskussioner hemma vid köksbordet i föräldrahemmet i Trönö med pappa Benny Gustafsson (aktiv inom Vänsterpartiet) och mamma Kristina Nilsson. Numera är Ellen aktiv inom Ung Vänster.

– Men pappa har aldrig påverkat mig, han har alltid låtit mig ta ställning själv i olika frågor och om partitillhörighet, förtydligar hon.

Det var också förra hösten som hon fick upp ögonen för situationen i Kurdistan. Sedan dess följer hon dagligen rapporter vad som händer och sker. Ellen stöder PKK (Kurdistans arbetarparti) och tycker det är märkligt att organisationen klassas som terroristorganisation. Många höjer ögonbrynen när de får höra om hennes kamp för PKK.

– Enligt mig är de inga extremister. Skriv också att jag gillar Abdullah Öcalans ideologi. Han kämpar för kvinnor och hbtq-personers rättigheter i Mellanöstern.

I två somrar har Ellen jobbat på en gruppbostad för människor med funktionsnedsättningar. Hon berättar att det är ett fantastiskt yrke, hon uppskattar känslan att känna sig behövd av andra.

– Jobbet kan också kännas lite som ett andningshål från omvärlden, säger hon.

Ellen har planer på att utbilda sig mer, kanske till undersköterska eller till integrationspedagog.

– Klart är i alla fall att jag kommer alltid att fortsätta att kämpa mot rasism och mot kvinnoförtryck. Jag vill också lära mig bättre arabiska och kurdiska, säger Ellen Gustafsson.

Mer läsning

Annons