Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Egna marschaller av råtallolja

/
  • En bild ljuger aldrig. Jo, den här. Det funkar tyvärr inte att göra egna marschaller av råtallolja. Det brinner bara tills den iblandade bensinen är slut. Kemilärare Jan Denneberg är besviken.
  • Allt man borde behöva för att göra egna marschaller med doft av Söderhamns skärgård. Råtallolja, övergiven ölburk, braständare som veke (dom provade vi aldrig) och vekar av tändvätskad porös board.
  • Jan slevar upp gegget.
  • Det som ser ut som en fiskpinne är alltså vår veke.

Förpestade oljekladdet lyskvällen?
Vänd motgången till något positivt – gör egna marschaller av geggan och elda bort skiten!

Annons

Kladd och stank i stugan. Råtalloljan från det stora utsläppet före jul har äventyrat stugmyset i skärgården i sommar.

Vad skulle Ernst* ha gjort? Han skulle förstås se svårigheterna som en utmaning och pyssla sig ur problemet. Han tillverkar marschaller av oljan med enkla grejer som alla har hemma. Gör det du också, med Kurirens enkla metod!

För att utforma det här spjutspetspysslet anlitar vi Jan Denneberg; ingenjör med förflutet i processindustrin och lärare i kemi och teknik på Staffangymnasiet.

Jan möter upp utanför skolan med ett självsäkert leende:

- Jag kan få eld på allt. I dag tände jag eld på en tändsticka med vatten.

(Man bara överhettar vattenånga, förklarar han. Man stänger in ångan, hettar upp den jättejättemycket, och låter den strömma ut på en tändsticka. Vem kan säga emot? Nej just det. Jan är mannen för det här uppdraget. Det fattar man ju direkt.)

De flesta vi pratar med har en uppfattning om råtalloljans egenskaper. I alla fall män. De flesta säger att den brinner bra. Å andra sidan finns det de som säger att den är perfekt att vaxa bilen med också. Så man ska inte tro på allt.

Men visst borde det funka bra att göra marschaller av oljan – bara man har en vettig veke. Det tror i alla fall Jan, och då tror vi det också.

Vi ställer upp utrustningen på en bänk i kemisalen och börjar på enklast möjliga sätt. Vi har fixat vekar av porös board, sån som finns i anslagstavlor. De är fuktade med tändvätska. Jan slevar upp den sega råtalloljan i en metallburk. Vi har bara tillgång till ölburkar, men det finns säkert trevliga alkoholfria alternativ som fungerar lika bra.

Det brinner ordentligt. Ganska länge. Ända tills tändvätskan i veken är slut faktiskt. Sedan tvärslocknar det.

Hm. Ajdå. Men små motgångar får man räkna med i vetenskapens namn. Misslyckanden är lika bra som framgångar, säger Jan. Så talar en lärare i en entreprenöriell skola!

Och vi hade faktiskt till och med befarat detta. Troligen har oljan en flampunkt som kräver att vi värmer upp den först. Tur att vi är i en kemisal. Jan hämtar gasolbrännaren. När oljan kokar borde den förångas så att marschallen kan få ordentlig fart. Det bubblar och fräser i oljan. Inte minst när Jan får feeling och hämtar en syrgastub för att hjälpa elden på traven. Troligen finns det bubblor av vatten i oljan, som vi rekvirerat från kommunens sanering.

Men nej. Det funkar inte vidare bra nu heller. Veken brinner lite längre än förut, men snart ger den upp med ett sorgset fräsande.

Nästa nivå är att blanda i hjälpsubstanser. Det måste funka! Vi håller oss bara till sånt som vanliga stugägare har i sina bodar. Sprit och bensin. Trots att Jan har tillgång till ett imponerande skåp med kemikalier.

- På översta hyllan har vi kolväten, här står alkoholerna, här organiska syror och här nere är det eter och lite annat.

Fränt, eller hur.

Först blandar vi råtallolja och etanol (t-sprit alltså) i en liten burk. Vi väntar med bensin, eftersom det känns betydligt farligare. Vätskorna löser sig delvis. Särskilt när vi värmer upp dem tillsammans. Och visst brinner det. Tills spriten är slut. Oljan är kvar.

Nu ger vi oss på bensinen – den löser faktiskt oljan lite bättre. Men det är samma visa igen. Marschallen brinner snyggt ända tills bensinen är slut. I burken ligger bara brunt gegg kvar.

Vårt sista hopp är att blanda olja och stearin 50/50. Vi låter det stelna innan vi sätter i en riktig veke från ett värmeljus.

Det brinner en liten stund, innan lågan slocknar – samtidigt som vårt sista hopp.

- Jaha, vad ska du skriva nu då? Att mer forskning krävs? Eller att det inte bidde nåt? säger Jan.

Nä jag vet inte. Det bidde inget. Inte går det att göra egna marschaller. Men det bidde rätt coola bilder i alla fall. Och kul hade vi.

Spring och köp marschaller på affären nu! Och ta hand om er. Som Ernst* skulle ha sagt.

*Kirchsteiger, ökänd myspysslare.

Mer läsning

Annons