Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Efter sjödramat: "Varje våg sköljde över mig"

/
  • Varje våg som slog in över båten träffade Stefan Andersson. Samtidigt som han blev allt tröttare och kallare slogs båten sönder mer och mer mot klipporna.
  • Här räddas Stefan Andersson.

Stefan Andersson, 53, drömde om att starta ett nytt liv som fiskeguide i Göteborg.

Drömmen krossades mot Rönnskärs grund i tisdags.

- Det var fruktansvärt, säger han om sjödramat han var nära att dö i.

Annons

Klockan var efter lunchtid på tisdagen och livet lekte för Stefan Andersson.

Under några veckor hade drömmen om att bli fiskeguide i Göteborg allt mer tagit fast form.

Båten han skulle göra det med, en tolv meter lång plastad trätrålare från 1940-talet, hade han hittat i Söderhamn.

Han beställde en enkel tågbiljett och åkte från Floby i Västra Götaland till Hälsingland. Lånet på båten, som såldes för 150 000 kronor, var redan klart. Han hade precis börjat en fjorton dagar lång semesterperiod från arbetet som arbetsledare på en ideell förening.

- Jag blev så kär i båten. Det fanns åtta platser, det gick att sova i den, det fanns ett stort kök, stort däck... Den passade mig underbart, det kunde inte vara bättre, säger Stefan Andersson.

När han långsamt gled ut i Söderhamnsfjärden anade han inte att han bara timmar senare skulle vara huvudpersonen i ett sjödrama. Stefan Anderson fikade, fiskade lite grann och ringde till olika försäkringsbolag för att försäkra sin pärla. Han fick napp hos ett bolag utanför Göteborg, men de ville först besikta båten, vilket kunde bli möjligt först när Stefan åkt sjövägen till västkusten.

- Första biten var sagolik. Det var så vindstilla. Jag njöt verkligen av tillvaron. Sen blev dyningarna lite större. Men det var inget bekymmer, det rullade på lite, så jag ville jag komma närmare land.

Han hörde en smäll under båten. Kanske var det en sten han inte sett. När han skulle kontrollera skadorna såg han att rodret gått av.

- Då hade det börjat att blåsa. Jag drev närmare och närmare grundet där jag blev stående.

Samtidigt tilltog vindarna. Vågorna blev allt högre.

- Där blev det i princip full storm. Jag var tvungen att försöka att få tag på hjälp, så jag ringde 112.

13:29 fick Kustbevakningens båt 309, som låg vid Svartsundet, larmet. Tre minuter senare började båten gå emot den nödställde Stefan Andersson.

De femton minuter det tog kändes som timmar inne i fiskehytten, där vågorna lyfte båten, och gång efter gång slog den mot klipporna. I början höll sig Stefan Andersson i styrratten, men snart gick han över till att krampaktigt hålla ett handtag som satt under fönstret på sidan av hytten.

Glasrutorna krossades, hyttdörren slets loss med delar av väggen när båten snabbt började trasas sönder.

- Varje våg sköljde över mig. Jag höll mig bara kvar i handtaget. Handen var väldigt svullen.

Han tumlade runt av vågornas kraft. Han kände inte att han slog i saker, det är först i efterhand när han sett sin blåslagna kropp han insåg det. Bland annat hade styrratten bara en av sex pinnar kvar till slut.

- Jag for runt i hytten hela tiden. Ibland var jag rädd att åka ut i havet. Jag hade flytvästen i kajutan en trappa ner, men jag vågade inte gå ner efter den.

Han tror att det var ungefär 500 meter in till land.

- Jag hade aldrig klarat det utan hjälp, säger han. Jag var så rädd hela tiden, jag bad till Gud. En sak som var väldigt viktig för mig var att jag pratade med killen i växeln (SOS) hela tiden.

Hjälpen var Kustbevakningens båt. Som han till slut såg. De kunde bara komma åt honom med en räddningsvattenskoter. Först när skotern var så pass nära den allt trasigare fiskebåten vågade Stefan Andersson släppa sitt handtag. Han tog sig till fören, där han klev över till räddningen.

- När jag kliver över min egen båt till skotern var nog den lyckligaste stund i livet. Senare fick en kopp kaffe och en banan, det var underbart, säger han.

Han skjutsades till Stugsund där han överlämnades till ambulans. Han fördes till Bollnäs sjukhus där det konstaterades att han var nedkyld och blåslagen, men efter omständigheterna välmående. Men bankkort och plånbok blev kvar i båten. Sjukhuset kunde inte hjälpa honom mer än med en taxi till ett hotell.

När han klev in i lobbyn var han en sorglig syn.

- Jag hade fått låna ett underställ av Kustbevakningen, där stod jag barfota och det rann vatten utefter kläderna.

Personalen var skeptisk till honom i början, men efter att Stefan Andersson förklarat situationen blev de hjälpsamma och det löste det sig till slut så att han kunde ta sig hem.

Hur det blir med drömmen om att bli fiskeguide vet han inte. Båten hann aldrig försäkras.

- Just nu är den långt, långt borta. Men jag vill fortfarande göra nåt annat än det jag gör idag, säger han.

Han är i alla fall säker på att han kommer åka ut på havet igen.

- Ja, nån gång, jag älskar havet, det salta – och att fiska.

Och trots allt mår han bra.

- I dag är jag världens tacksammaste människa, säger Stefan Andersson.

Mer läsning

Annons