Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Edinahs kamp är för alla kvinnor i Zimbabwe

/
  • Edinah Masanga bor i Söderhamn men hennes tre barn är kvar i Zimbabwe. Hon har skrivit en bok som hon inte vågar ge ut innan barnen är säkra med henne.

Edinah Masanga kämpar för att kvinnor i Zimbabwe ska få det bättre. Hennes kamp gjorde att hon blev tvungen att lämna sina barn och fly från landet. Nu bor hon i Söderhamn och fortsätter strida för sin sak.

Annons

Edinah Masanga föddes i byn Chikaka i Zimbabwe. Hon hade en fattig uppväxt och hennes familj fick kämpa för att få ihop till det nödvändigaste.

– Min historia var en typisk historia om en afrikansk flicka, men jag fantiserade om hur det var ute i världen och jag hade en hunger efter utbildning, säger hon.

Edinah lärde sig läsa genom att samla ihop gamla tidningar som folk slängt. Hennes pappa hjälpte henne och hon lärde sig snabbt. Hon gick 11 år i skolan och var en duktig elev men familjens fattigdom gjorde att framtidsutsikterna ändå såg mörka ut.

– Det var tufft. Folk sa till mig att jag hade fått den här hjärnan förgäves. Den skulle inte komma till någon nytta eftersom jag inte hade råd att läsa vidare, säger Edinah.

Drömmen började svalna. Efter skoltiden blev Edinah kvar hemma i fyra år. Hon blev gravid och fick en dotter, men det fick henne att tänka.

– Vad är det här för värld jag ger till min dotter? Jag måste kunna ge henne något bättre, säger hon.

Edinah såg en annons om en distansutbildning i journalistik. Hon kände att hon måste gå den.

– Jag har alltid haft en passion för journalistik. Jag brukade byta ut bylines i tidningen till min egen bara för att se hur det såg ut, säger hon.

Naturligtvis var pengar ett problem även denna gång. Hennes mamma tiggde av släkt och vänner och till slut hade de pengar till kursen. Många skrattade åt hennes ambition men hon lyssnade inte. Hon skrev artiklar, som ofta publicerades i olika tidningar, och hon tog sin examen.

Nästa steg var att flytta till Zimbabwes huvudstad Harare för att söka jobb. Till en början hade hon svårt att hitta bostad och hon levde nästan enbart på avokados. Hon hade aldrig varit i en storstad förut och allt kändes väldigt främmande.

Edinah sökte upp en bekant och han hjälpte henne få praktik på en tidning.

– Min första dag visste jag inte ens vad en dator var för något, men jag kunde inte säga det till dem. Jag såg att de andra satt och knappade på sina datorer och jag försökte härma dem. Datorn stängdes av och sattes på igen. Till slut kom det någon och visade mig hur man gjorde, säger hon.

Efter snabbkursen i datakunskap hade Edinah bara tre timmar på sig att färdigställa sin artikel. Hon lyckades och artikeln nådde förstasidan i tidningen.

– Jag hade en förmåga att hitta det ovanliga i det vanliga. Det var därför mina artiklar blev så framgångsrika, säger hon.

Framgången började komma och Edinah behövde inte längre vara fattig, men det var ändå något som saknades.

– Jag tänkte på var jag kom ifrån och alla andra kvinnor som har det som jag har haft. Det väckte en passion inom mig och jag ville ge de kvinnorna en röst, säger hon.

Edinah började skapa kontakter. Hon hade hittat en kanal för att få ut sin röst men behövde utvecklas ytterligare, nå ännu fler människor. Därför flyttade hon till Kapstaden i Sydafrika där hon samlade ihop en grupp med kvinnliga journalister som också hade liknande tankar. De ville hjälpa alla utsatta kvinnor i Zimbabwe.

– Vi ville berätta kvinnornas historia. Många kvinnor är ständigt utsatta för våld och övergrepp men det når aldrig nyheterna. Vi ville lyfta fram det, säger hon.

Hon säger att det finns en kultur av kvinnomisshandel i Zimbabwe och att makthavare och politiker är de största skurkarna av alla. Edinah ville belysa problem med sexuell trafficking och förföljelse av homosexuella. Homosexualitet är olagligt bland män. Hos kvinnor erkänns det inte ens att det existerar.

Edinah producerade en dokumentär som fick spridning i världen, men den gjorde också att hon blev förföljd.

– Jag jagades varje dag. Till slut blev jag tvungen att göra valet att fly. Jag måste fortsätta min kamp men jag ville inte riskera mitt liv. Jag har tre barn som behöver mig levande, säger hon.

Edinah lämnade Zimbabwe, Afrika och sina barn och flydde till Sverige.

– Det svåraste en mamma kan göra är att vara borta från sina barn. Jag lever med det varje dag men de vet att jag lever för dem, säger hon.

Från Söderhamn fortsätter hon att kämpa för sin sak.

– Jag tror jag kan intensifiera min kamp i den här miljön där jag är säker. Här kan jag ha en plattform där jag kan prata om vad som händer, säger hon.

Edinah har skrivit en bok om sin historia som redan har blivit accepterad av en förläggare, men hon vill inte ge ut boken innan hennes tre barn är här i Sverige med henne.

– Det är ingen angenäm historia och jag är rädd att mina barn kan råka illa ut om jag ger ut boken nu, säger hon.

Barnen bor med Edinahs mamma i Zimbabwe. De pratar nästan varje dag i telefon eller via Skype. Det är ett bra substitut även om det inte är samma sak som att träffas på riktigt.

Edinah älskar Sverige och hoppas kunna fortsätta leva med sin familj här. Hon har fortfarande energi till att kämpa och det finns många kvinnor i Zimbabwe att kämpa för.

– Mitt jobb är inte klart än, säger hon.

Mer läsning

Annons