Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Drogerna tog hennes dotter

/
  • Liane Pettersson håller i det sista fotografiet som togs på Jacqueline och då kan hon inte hålla tillbaka tårarna längre.
  • På byrån i köket har Liane skapat en liten minnesplats.
  • I handen håller Liane fotografiet på Jacqueline, och ibland rör hon försiktigt vid hennes ansikte.

Hon viker kläderna, slätar ut vecken och lägger försiktigt ner plaggen i byrån. Nästa dag lyfter hon upp samma tröja för att sedan vika den omsorgsfullt igen. Kläderna var Jacquelines. Och mamma Liane frågar sig om det finns någon som tar emot, när livet går sönder. 

Annons

"Är det okej om jag tar din bil mamma? Jag är tillbaka i morgon". Sedan slår Jacqueline igen ytterdörren till huset i Bergvik för sista gången. 

Morgonen efter skriker någon förtvivlat i Lianes mobiltelefon: "Hon vaknar inte." Polisen knackar på dörren, Jacqueline är död och borta för alltid.

– Hon gick ut härifrån och kom aldrig hem igen, säger Liane.

Försiktigt stryker hon med fingertopparna över fotografiet. Jacquelines vackra ögon ler tillbaka, Lianes röst spricker och tårarna letar sig ner över kinden.

– Det sista poliserna sa minns jag i alla fall: "Kommer du att ta livet av dig nu Liane?". Då svarade jag: "Nej, jag vill att ni åker här ifrån nu." Och jag vet varför jag sa så, för jag ville inte att det här skulle vara sant. De åkte och sedan dess har jag inte hört någonting från någon, under hela den här tiden, säger hon.  

Liane lämnades i chock. I vetskap om att hennes yngsta dotter hittats död och att polisen misstänker överdos. I panik lyckades Liane till sist ta sig till hälsocentralen för att få hjälp.

– Hur jag tog mig till min läkare, minns jag inte. Jag vet inte om jag körde själv, säger hon.

Att någonting gick fruktansvärt fel den där sommardagen i början av juni i år, går inte att förneka. Polisen utreder fallet under brottsrubriceringen "Vållande till annans död". En rubrik som väcker tankar.

Jacqueline var 22 år gammal och efter några år på villovägar hade hon börjat styra upp sitt liv igen. Droger hade hon lämnat bakom sig för mer än ett och halvt år sedan och hon drömde om att få arbeta som socionom.

Bara några dagar innan Jacqueline dog diskuterade de framtiden, och hon lät lycklig. Därför har Liane så många frågor som saknar svar.

– Den här paniken och ångesten, vad var det som hände, vad kände hon? Det tröttar ut, att varje sekund tänka på det. Man blir så psykiskt utmattad och kroppen är så stum. Benen värker och jag orkar inte, säger hon.

Liane är ledsen och besviken över att ingen har kontaktat henne. Att ingen har frågat om hon behöver stöd eller råd.

– Jag är så besviken på att man bara lämnas, det här är den värsta tiden i mitt liv. Jag har varit med om tragedier förut, men det här är det värsta jag har varit med om. Att förlora ett barn, säger hon.  

Hon är stark och tar sig upp varje dag. Går en promenad med hundarna och tänder ljus vid graven. Men när ångesten tränger sig på samtidigt som mörkret faller önskar hon att det fanns någon där med goda råd.

– Någon med erfarenhet av en sådan här situation. Någon som frågar: "Finns det något vi kan hjälpa dig med och hur mår du?", säger hon.

Lianes andra dotter har kontaktat socialen och förklarat att Liane behöver stöd, men ingen hjälp har dykt upp. För tillfället är det den lugnande medicinen som får henne att hålla ihop.

I veckan fick Liane resultaten från obduktionen som bekräftar att Jacqueline dog av förgiftning av ett antal olika narkotiska preparat. Polisutredningen om "Vållande till annans död" fortsätter och kanske får Liane till sist reda på vad som hände hennes dotter den 3 juni.

Mer läsning

Annons