Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Cyklade 800 mil och skadade sig – snart trampar hon i väg igen

/
  • Ann Johansson från Ljusne drabbades av en fotskada och tvingades avbryta sin cykeltur till Nya Zeeland. Snart tar hon nya tag och målet är det samma men vägen är ny. Gena genom Ryssland lyder nya taktiken.

En fotskada i Tadzjikistan avbröt Ann Johanssons cykeläventyr till Nya Zeeland. Men det är bara ett tillfälligt gupp i vägen, snart ger hon sig i väg på nytt.
– Men inte samma väg, nu ska jag gena över Ryssland.

Annons

Omkring 850 mil uppskattar Ann Johansson från Ljusne att hon han ta sig innan olyckan var framme just som hon nått vackra men mödosamma Pamir highway i Tadzjikistan i Centralasien. En fotskada gjorde det omöjligt att fortsätta, åtminstone någorlunda snart och smärtfritt. Nu slickar 30-åringen såren hemma i Ljusne för att ge drömäventyret en ny chans.

Läs också: På rull mot äventyret

Men tro inte att hon flyger tillbaka för att utgå där hon tvingades bryta.

– Jag ska cykla tillbaka. Den här gången startar jag i Ljusne någon gång i februari. Men jag tar inte samma väg, det blir en genväg över Ryssland, säger äventyraren, som medger att det var både snöpligt och tungt att tvingas avbryta.

– Egentligen borde jag väl inte se det som ett misslyckande, men nu har jag chansen att verkligen cykla hela vägen. Den förra svängen var jag tvungen att ta buss i Iran, och det är inte riktigt vad jag ville göra.

Den senaste färden tog sex, sju månader, med genvägen ska det gå att nå Tadzjikistan på tre.

– Men då får jag ligga i. Kazakstan är jättestort och jag får hjälp av andra cyklister med att hitta bra väg genom Ryssland som är mytomspunnet som svårcyklat, säger Ann Johansson.

Hon räknar med att nå Nya Zeeland ett år efter de första tramptagen. Från omstarten i Tadzjikistan ska däcken rulla genom Asien ned till Singapore för båt över till Australien, som ska korsas på mitten innan slutdestinationen nås.

Ett gigantiskt äventyr, som hon bara klarat första kapitlet av.

– Jag hade inte så mycket förväntningar faktiskt. Jag bara gav mig av utan så mycket research, jag vill ha överraskningen. Men de förväntningar jag hade har överträffats. Folk är jättenyfikna när jag kommer cyklande, ju längre bort ifrån Sverige desto mer nyfikenhet.

Hur är det att cykla ensam och som tjej?

– Jag ser främst fördelarna, man har till exempel lättare att få hjälp. Men samtidigt så måste jag tänka ett steg längre. Det har jag också pratat med andra cyklister om, man hoppar inte bara på något, så är det tyvärr.

Vad tänker du på under alla mil?

– Alltid en sak: när får jag äta nästa gång. Och på kartan, hur långt har jag cyklat? Mest sånt. Men alla de stora frågorna snurrar också i huvudet. Varför gör jag det här? Sånt som man kanske inte har tid att fundera över annars.

Intill äventyrare sitter mamma Ulla Forsberg, som lovats dagliga SMS från färden.

– Jag litar på henne väldigt mycket, det har jag gjort hela tiden. Men om jag inte får SMS känns det lite obehagligt, annars är det inte nervöst, säger hon.

Kanske får hon vänja sig vid känslan och SMS från exotiska platser. Ann Johansson siktar på Nya Zeeland våren 2017 – och vidare.

– Jag funderar på att springa genom Afrika. Jag har gjort lite research och det är inte alls omöjligt. Cykla eller springa.

Läs också: Fredrik cyklar jorden runt

Se också: Platscykeln skulle förändra världen

Läs också: Sista sommaren i cykelverkstaden

Mer läsning

Annons