Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Amanda cyklar för livet

/
  • – Jag lagar maten själv, men det har även blivit mycket tonfisk på påse och Celsius, berättar Amanda.
  • Mamma Britt Marie med döttrarna Amanda och Matilda.
  • Det är mycket man ska få med sig när man cyklar genom Sverige: bland annat mobilladdare, mattermos, första hjälpen-kit och gaskök.
  • Fri som en fågel vid Polarcirkeln!
  • Vackra vyer vid Tallbergsbroarna utanför Nyåker.
  • För det mesta sover Amanda i tältet, här i solnedgången i Pajala.

Gröna skogar, klarblåa hav, skinande sol och piskande regn. Från blötsnö i Kilpisjärvi till vita sandstränder i Trelleborg. 300 mil. Sex veckor. En cykel. Nu lever Amanda Forslind sin dröm.

Annons

Amanda Forslind drömde om just det, att cykla genom Sverige. Nu gör hon det på riktigt, och för ett gott ändamål: för Rosa bandet och för Cancerfonden. Målet är att samla in 10 000 kronor.

– Jag hade dåligt samvete för att jag inte gjorde något viktigt med mitt liv när jag har alla förutsättningar. Om man verkligen vill något så är det bara att göra det. Det är värre att ångra sig för något man inte gjort än för något man har gjort.

Det hela började på en matbutik i Storuman, där Amanda studerar till fjälledare.

– En dag när jag var på Ica föll allt bara på plats. De hade en Rosa bandet-kampanj och jag bestämde mig för att jag skulle cykla genom Sverige som mitt skolprojekt, berättar hon.

Amanda är född och uppvuxen i Söderhamn. När hon var 13 år fick hennes mamma Britt-Marie Grälls bröstcancer för första gången. Hon drabbades två gånger men är frisk nu.

– Jag vill hjälpa andra, om någon får stöd av att jag cyklar så har jag uppnått mitt mål.

Att cykla helt själv genom Sverige kräver förberedning. Redan i oktober började planeringen; en budget gjordes och sponsorer fixades. Den 5 juni startade resan i Kilpisjärvi och Amanda beräknar vara framme i Trelleborg den 17 juli.

På cykeln har Amanda med sig ett tält, kläder, gaskök, mat, vatten och andra nödvändigheter. För det mesta sover hon i tältet men vissa dagar har hon blivit erbjuden mat och sovplats. Att knacka på hos vilt främmande människor är inte konstigt längre.

– Min telefon hade laddat ur, lanthandeln var stängd och det spöregnade, så jag knackade dörr. Man fick stänga av paniken, jag behövde ju hjälp, berättar hon.

Reaktionerna från omgivningen har varit positiva och på landsbygden har hon blivit väl omhändertagen.

– I början var man väldigt svensk och svarade att man var mätt när man blev erbjuden en macka. Fast det är man inte, man är hungrig hela tiden när man cyklar.

Under resans gång har Amanda upplevt mycket. På midsommar fick hon först punktering men blev sedan bjuden på midsommarmat, jordgubbar och vin av Gösta och hans son från granngården. Vackrast var Näs efter Örnsköldsvik och i Umeå träffade hon en kille som också cyklar genom landet.

– Vi såg varandra och vinkade. Jag tänkte: Jahapp där är en annan som cyklar genom Sverige!

Med kunskap från fjälledarutbildningen i bagaget känner Amanda sig trygg på sin resa. Den enda gången hon blev lite orolig var när en man i en dyr Volvo stannade efter vägen, strax efter Pajala. Det var mitt ute i ingenstans och klockan var 12 på natten.

– Han ställde sig efter vägen för att röka och frågade om jag ville ha en. Jag tänkte att nu händer det, precis som i Taken-filmen! Det var lite läskigt, berättar hon.

I filmen Taken kidnappas två unga tjejer, men Amanda klarade sig undan. Mannen frågade efter vägen till Norge innan han körde vidare.

Den största utmaningen tycker hon är att vara ifrån familjen.

– När jag är ensam i skogen utan att ha sett en människa på hela dagen, då ringer jag Matilda, säger en skrattande Amanda och tittar på sin syster.

– Ja, men du är duktig tycker jag! Jag skulle aldrig orka, kanske till E-center. Det är en lagom sträcka för mig, svarar lillasystern Matilda.

Nu är Amanda hemma i Söderhamn i några dagar. När hon kom hem var huset pyntat med rosa ballonger och det bjöds på grillat och cheesecake. Mamma Britt-Marie är stolt över sin dotter och tycker att det hela är spännande, och lite oroligt såklart.

– Men Amanda är så lugn själv så jag oroar mig inte hela dagen i alla fall, berättar hon med ett skratt.

Bröstcancern drabbade Britt Marie två gånger men har i efterhand stärkt familjen.

– Vi tar saker mycket lättare och är rädda om vardagen. Vi talar om att vi älskar varandra och när vi skickar sms avslutar vi alltid med "kram jag älskar dig".

– Ja och varje gång vi pratar i telefon, instämmer Matilda.

Trots att det har varit skönt att landa hemma ett tag är Amanda inställd på att cykla vidare. På lördag fortsätter hon resan mot Bollnäs, Falun och Ludvika för att slutligen nå västkusten.

– Det första jag ska göra när jag har gått i mål är nog att dricka champagne i Smygehuk, säger Amanda med ett glatt leende.

Mer läsning

Annons