Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Alla får inte vara med

/
  • Längst in i museet tar det stopp om en är rullstolsbunden.
  • Tajna Ademaj, Lena Kleist och Magnus Svensson är bekymrade över tillgängligheten i Söderhamns museum.
  • Ungefär var femte person i Sverige har någon form av funktionsnedsättning.

Trappan i Söderhamns museum är ett abrupt avslut för många av kommunens invånare. Rullstolsburna Lena Kleist tycker att det är diskriminerande.

Annons

Höga trösklar utmanar längs vägen genom museet och längst in tar det stopp. Där står en trappa. Att se andra halvan av museets utställning är omöjligt, säger Lena Kleist. Hon sitter i rullstol.

– Det känns förnedrande. Här får inte jag komma in. Jag hör inte till de andra, säger hon med en suck.

Likadant är det på Kvarnen. Två trappor hindrar henne från både utställning och kafé, men det är inte bara trappor som är problematiska för rörelsehindrade.

– Trånga gångar i affärer, grusuppfarter och kullerstensgator är också jobbiga, säger Lena Kleist.

Hon är inte ensam om problemen. Var femte svensk har någon form av funktionshinder, enligt handikappsförbunden, och antalet rörelsehindrade blir allt fler när Söderhamns befolkning blir äldre.

– Vi är många som är i samma situation. Som här på museet får vi bara se halva utställningen, fast vi betalar för att se hela, säger Lena Kleist.

Med sig har hon sin personliga assistent Tanja Ademaj och vännen Magnus Svensson ur Centerpartiet. Sedan Lena Kleist berättade om svårframkomligheten på museet har han nu lämnat in en interpellation, en fråga, till kultur- och samhällsservicenämnden, KUS, om de tänker öka tillgängligheten i museet och kvarnen i Söderhamn.

Det kan den tekniske chefen Lars Stål svara på.

– Vi har anpassat stora byggnader i kommunen de senaste fem-sex åren, och om det inte kostar för mycket är tanken att vi ska bygga en hiss i Kvarnen till hösten. Vi får ett pris av leverantören nästa vecka, säger han.

Varje år sätter kommunen av 13,3 miljoner kronor till underhåll inklusive anpassningar av deras byggnader, oavsett politiskt styre. Av pengarna går 1,3 miljoner till tillgänglighetsanpassningar som de som behövs i kvarnen och på museet.

Det som är komplicerat med museet och kvarnen är att de är gamla k-märkta byggnader. När anpassningsåtgärderna krockar med lagarna som skyddar byggnaderna, krävs nya utredningar för att hitta andra lösningar, och då kan det bli dyrt. Detta kan därmed skjuta på planerna till framtiden. Men anpassningen av museet är egentligen mer en teknisk fråga än en ekonomisk, enligt Lars Stål.

– Vi har inte utrett någon åtgärd för museet ännu, förhoppningen är att det finns med i planeringen för nästa år. Man skulle till exempel kunna bygga en hiss på utsidan av byggnaden, säger han.

Men i dag finns ingen hiss åt Lena Kleist.

– Jaha, igen, säger hon och vänder vid trappan.

Mer läsning

Annons