Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Positivt tänkande - en väg till depression och utbrändhet?

/
  • Att tänka positivt är inte alltid så positivt för kroppen och livet. Det är viktigt att kunna tänka kritiskt och inte förtränga negativa känslor, menar forskare.

Samhället smalnar. Jobben blir färre och går till de som är tillmötesgående, utåtriktade och stresståliga. Lättsamma ja-sägare premieras, obekväma kritiker straffar ut sig. Positivt tänkande som ideologi har brett ut sig och därmed minskat utrymmet för mindre rosiga känslor. Samtidigt ökar konsumtionen av antidepressiva läkemedel allt mer i Sverige, främst bland unga.

Annons

– Vi bygger samhällsideal och propagerar för modeller som är omöjliga att uppnå, att man ska vara så perfekt på jobbet och privat. Det fungerar inte, men vi driver ändå på de här idealen. Det är ett jätteproblem, säger Aleksander Perski, docent på stressforskningsinstitutet och författare till bland andra boken Duktighetsfällan.

För att nå framgång, rätt jobb, hus, bil och partner gäller det att skaffa sig rätt attityd och rätt sätt att tänka, har vi fått lära oss de senaste decennierna. Mängder av självhjälpsböcker om att tänka positivt har kommit ut på marknaden. I kurser och seminarier av olika slag får man lära sig att ändra sina tankemönster, och många företag satsar på motivationsföreläsningar för sina anställda.

Men de senaste åren har det kommit motreaktioner mot den rörelsen. Barbara Ehrenreich är en amerikansk samhällskritiker som för några år sedan kom ut med boken Gilla läget: hur allt gick åt helvete med positivt tänkande. Den skrev hon efter en bröstcancerdiagnos då hon från flera håll fick höra att hon borde se det som något positivt.

Barbara Ehrenreich analyserade fenomenet och kom fram till att det som skapar problem är när man gör konceptet positivt tänkande till en ideologi. Det banar det väg för självbedrägeri och att vi blundar för verkliga problem som behöver en lösning. Med det menar hon inte att man ska tänka negativt i stället. Positiva känslor som tacksamhet, belåtenhet och självförtroende kan förlänga livet och förbättra hälsan.

Svend Brinkmann, professor i kommunikation och psykologi på Ålborg universitet, är inne på samma tankegångar. Han menar att positivt tänkande i form av att förtränga negativa känslor kan göra oss deprimerade och olyckliga. Dessutom visar studier att det finns en stark vitalitet i livets mörka sida. Deprimerade människor har en större känsla av verkligheten än de som har ja-hatten på.

– Vi behöver de negativa känslorna. De skyddar oss, och de uttrycker något som är minst lika avgörande för vår allmänna psykiska hälsa som de positiva känslorna. Ilska är ofta en legitim känsla, till exempel när vi förolämpade. Sorg är på samma sätt en lämplig reaktion på upplevelser som gör ont, säger han i tidningen Berlinske.

För att mogna som människa så måste man våga ifrågasätta.

– Om folk är uteslutande positiva, och inte får känna skepticism och tvivel, kommer vi knappast att utvecklas, säger Svend Brinkmann.

En baksida av det positiva tänkandets ideologi är det är lätt att själv ta på sig skulden när det inte blir som man har tänkt sig. Att inte klara av att uppfylla det livsrecept som har blivit en del av samhällsandan kan leda till skam och i vissa fall utbrändhet.

Så var det för Helena, en kvinna i 30-årsåldern, som gärna berättar sin historia, men bara anonymt. Hon sjukskrevs för utbrändhet en lång period för tio år sedan och tycker att det är ett svårt ämne att prata offentligt om.

– Det är så tabubelagt. Det är lite fult att inte klara av sitt dagliga liv. Vi ska ha det så himla bra, vara så perfekta. Den fina lilla kärnfamiljen, den duktiga studenten, oavsett vad man gör så måste man visa upp att det går bra.

Det var när Helena läste på högskolan i en större stad som utmattningsdepressionen bröt ut. Hon beskriver sig som en person som gärna vill engagera sig och har haft svårt att säga nej. Utanpå visade hon upp en glad min, men inuti växte mörkret. Och när hennes kropp började reagera negativt lade hon skulden på sig själv.

– Jag kände att kroppen hade svikit mig för att jag inte kunde fullfölja det jag har tänkt. Skuldbiten tycker jag är jättesvår, för det är vi runt omkring som lägger den också. Då känner man sig svag och sämre för att man inte klarar av det, säger Helena.

Hon märker även på andra i sin omgivning att det finns en oro för att berätta när livet känns jobbigt.

– Många som mår dåligt som tror att de är ensamma om det. Och det är man inte. Vi är jättemånga.

Som hjälp för depressionen skrev husläkaren ut läkemedel på recept, och än i dag äter hon medicin emellanåt. För tre år sedan var Helena på väg ner i mörkret igen efter en uppsägning, men träffade då en förstående läkare.

– Hon tyckte att jag skulle gå ut och sätta mig i solen, läsa en bok, titta på en film. Slappna av och göra sådant som jag inte har fått göra. Hämta kraft där jag behöver ha den.

Det har tagit tid för Helena att hitta tillbaka i livet. Att gå emot strömmen och våga följa sina egna känslor är inte alltid lätt. Hon och maken försökte sig först på ett vanligt liv i villakvarteret.

– Vi bodde i ett område där grannarna klippte gräset klockan åtta på morgonen. Det skulle vara städat, huset skulle vara målat. Vår baksida var en äng, vi hade de sämsta bilarna och grusgångarna var inte krattade. Vi hann inte med och hade ständigt dåligt samvete.

Till slut sålde de den stora villan och flyttade till ett litet sommarhus längs en slingrig grusväg ute i skogen. Med minskade ekonomiska åtaganden kunde Helena gå ner i arbetstid.

– De flesta har inte råd att gå ner i tid. Jag väljer att ha råd med det, för jag orkar inte. Det är viktigare att jag har tid hemma. Jag vill prioritera barnen och vara där för dem, för man får så otroligt mycket tillbaka.

Numera ställer hon inga krav på sig själv om att upprätthålla några fasader mot omgivningen.

– Jag har lärt mig att släppa det. Nu får jag kommentarer från kompisar som de tycker det är skönt att se att disken kan få stå och det kan vara stökigt i hallen.

Hon sätter också helt andra gränser mot sin omgivning.

– Idag accepterar jag att jag inte orkar hela vägen. Förr när jag satt i en arbetsgrupp eller styrelse och det kom upp arbetsuppgifter som ingen ville ta, då tog jag det själv. Till slut hade man en lång lista att göra. Nu frågar jag inte på samma sätt utan delar ut arbetsuppgifterna.

Det arbete hon har inom vårdområdet är ofta stressigt. Men det går ändå bra eftersom man på hennes arbetsplats uppmuntrar medarbetarna att vara öppna och ärlig med hur de egentligen känner och mår.

– Då fungerar det att ha ett stressigt jobb även om man har varit utbränd. Det är okej att vara trött, sliten och ha dåliga dagar. Man kan göra mycket på personalhälsan överlag om man gör plats för att få må lite dåligt. Jag trivs jättebra där jag jobbar, vi är ett sådant bra gäng och det är fler som har haft det jobbigt på ett eller annat sätt.

Det tips Helena har till andra i liknande situation är att lyssna till sitt inre.

– Egentligen är det ganska enkelt. För att orka måste du få energi någonstans ifrån. Är det att sitta i solen på en stol eller att baka, så gör det. Ha inte dåligt samvete för att du sitter i soffan och läser en bok fast disken står på diskbänken.

För Helena är det ofta skogen och umgänge med djur som ger energi.

– Djur ställer inte några krav och dömer inte. Skogen är samma sak. Det är ingen som säger att här får du inte vara. Man är där på sina villkor. Vill man bara sätta sig och titta så gör man det. Luft och lugn, bara andas och vara.

Hon tror också att många förhållanden skulle må bättre av att det får vara lite stökigt.

– Då kanske man har tid för varandra. Gå hellre på en promenad eller på bio, lämna disk och tvätt. De går ingenstans.

Aleksander Perski tipsar också om att vara uppmärksam på kroppens signaler.

– Jag skulle säga att det bästa sättet att inte hamna i utbrändhet är att sova ordentligt, och förstås ta bort anledningen till det som ger kronisk stress. Det här kan man se i tid och agera mot när man ser tecken på det.

Fotnot: Helena heter egentligen någonting annat.

Mer läsning

Annons