Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tobias Westling tittar i backspegeln

/
  • Tobias Westling tillsammans med sitt Strömmen, bandet som bildades för skivans skull.

Folkdanskvällarna med pappa och mamma på Långnäs, somrarna invid Ljusnan med kompisarna – och vännen som inte finns kvar. På Tobias Westlings nya skiva har han tänkt tillbaka på sin egen uppväxt.

– Jag tror det har att göra med att man själv blir äldre, funderar han.

Annons

Han är uppvuxen i en folkmusikerfamilj och tillbringade otaliga helgkvällar på Långnäsparken medan pappa Hugo Westling spelade. Men när han själv började spela drog han åt ett annat håll.

– Jag hörde The Clash för första gången i början av 80-talet och fastnade sen helt i punken, med Ebba Grön och andra band. Och så kände jag samtidigt att det där med att skriva låtar kan ju inte vara så svårt. Det var ju lite så med punken, att det inte behövde vara perfekt.

På 90-talet spelade han i punkbandet Berggasse 19, som var svindlande nära att ge ut en skiva på skivbolag men som i stället splittrades: någon fick barn, några flyttade från stan...

– Men vi återförenas vart sjätte år, så nästa spelning borde bli 2014, skrattar Tobias.

De senaste åren har han skrivit en hel del egna låtar, men mest lagt dem på hyllan och inte tänkt så mycket på dem. Men så skedde något: hans mamma gick bort.

– Hon var den som var mitt största fan, genom alla år har hon funnits där och tyckt att min musik varit bra. Nu står det i skivan att den är till minne av henne, och det är en bild på omslaget som hon tagit. Budskapet är att man kanske inte ska gå och fega så mycket. Har man något man vill förmedla så gör det!

Och så gjorde han det. Kontaktade musikerkollegan Daniel Rohlin, visade sitt låtmaterial och de bestämde sig för att göra något av det. Resultatet: en skiva med fyra låtar, signerade Tobias Westling och bandet Strömmen.

Temat på skivan är uppväxten, i Bollnästrakten. Westling sjunger om folkparkskvällarna på Långnäs med pappa, om kompisgänget som badade i Ljusnan ("inte vid Hällen utan på andra sidan, på riktiga sidan") – och så om kompisen som inte längre finns kvar.

– En av mina barndomsvänner dog i en tragisk olycka innan han fyllt 30. Vi hade följts åt under många år, under skoltiden och efteråt också. Jag frågade hans föräldrar om lov innan jag tog med den på skivan och de uppskattade den.

Från politiskt laddade punktexter till en tillbakablick i livet, alltså. Hur kommer det sig?

– Det kanske har att göra med åldern? Att man själv har fått barn, man ser dem växa upp och ser sig själv i dem. Pappa blir äldre, mamma är borta. Man stannar kanske upp i det och funderar över sitt liv.

– Det är ingen psykoterapi, alltså. Men det är viktigt att skriva om något som berör en själv. Orättvisor och missförhållanden berör mig fortfarande men jag har svårt att skriva om det på ett bra sätt.

Det har gått någon månad sedan skivan blev färdig och Tobias Westling och Strömmen – det band som sattes ihop för skivans skull – har haft några spelningar. En ny inspelning är inplanerad, kanske redan i vinter. Och några av skivorna har skickats till "strategiskt valda personer".

– Men jag har inga stora ambitioner, den här skivan var mest något jag kände att jag behövde göra. Men det är förstås jätteroligt om många lyssnar på den.

Mer läsning

Annons