Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tillbaka från Tokyo

/
  • Josefine Persson och pojkvännen Simon Johansson Nyberg på plats i Tokyo.
  • Josefine Persson tillsammans med pojkvännen Simon och kompisen Misuzu. Bilden är tagen i en Purikura, en fotoautomat som automatiskt gör att objekten ser ut som manga-figurer.
  • Josefine Persson klädd i en yukata, en slags japansk morgonrock.
  • Josefine Persson cosplayar som tv-spelskaraktären Jinx.
  • Josefine Persson under blommande körsbärsträd i Uenoparken.
  • Akihabara, en stadsdel med tv-spel och elektronik i fokus.

Josefine Persson har varit besatt av japansk populärkultur i halva sitt liv. I januari var det äntligen dags att uppfylla en av hennes stora drömmar i livet. Hon packade resväskan och drog till Tokyo i ett halvår.

Annons

Redan som barn blev Josefine Persson uppslukad av tecknade anime-filmer som Pokémon och Sailor moon. På biblioteket upptäckte hon manga-serier.

– När jag fick veta att det var japanskt började jag lyssna på japansk musik också, berättar hon.

Framför allt var det den säregna genren Visual Kei som fångade hennes intresse. Det är en slags blandning av glamrock och pojkband, ofta med androgyna artister.

När hon fick nys om att det ordnas konvent för japanentusiaster i Sverige började hon åka på dem.

– Då började jag cosplaya också.

Cosplay, en förkortning av costume play, innebär att man klär ut sig till karaktärer som ofta hämtas ur japansk manga, anime eller tv-spelskultur.

– Det är väldigt roligt att klä ut sig och umgås med andra med samma intresse.

På ett sådant konvent i Gävle träffade hon pojkvännen Simon Johansson Nyberg. Det var tillsammans med honom som hon uppfyllde drömmen om att bo en tid i Tokyo och lära sig språket.

– Det första som slog mig när vi kom dit var att det inte fanns några soptunnor någonstans och ändå är hela staden otroligt ren. Det andra var att det bor så oerhört mycket folk där. På morgnarna står vakter och pressar in folk i tunnelbanan som fiskar i en burk för att alla ska hinna i tid till jobbet.

Under ett halvårs tid spenderade Josefine Persson dagarna med att plugga japanska. Några enstaka fraser hade hon redan snappat upp.

– Jag kunde säga hej, hejdå, tack och förlåt. Men de är å andra sidan de viktigaste eftersom japanerna är ett otroligt artigt och hjälpsamt folk.

Ett halvår senare har de kunskaperna växt till sig en aning.

– Nu kan jag göra mig förstådd och förstår mycket av vad de säger. Men det är mycket som jag inte hunnit lära mig.

Under lediga stunder utforskade hon och Simon Tokyos svindlande värld.

– Atmosfären är nästan obeskrivlig. Det är så färgglatt, med ljus överallt och manga och anime i precis varje hus du går förbi. Jag längtar redan tillbaka. Men det var väldigt skönt att komma hem och träffa familjen i lilla lugna Alfta.

Kommer du resa dit igen?

– Absolut, jag vill se mer av Japan. Någon gång ska jag åka till Kyoto under Hanami och titta på när körsbärsträden blommar.

Till hösten återupptar Josefine sina universitetsstudier i Uppsala. Hon ska bli förskolelärare. Men nästa stora dröm hon vill förverkliga är att bli musikalartist.

Mer läsning

Annons