Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sven Jansson besökte flyktingläger i Libanon: "Inte rimligt att kalla tillståndet i Sverige för kris"

/
  • Al Awde, ett flyktingläger för syrier 15 kilometer från syriska gränsen. Lägret öppnade för 2 år sen och rymmer 350 familjer, totalt cirka 1800 personer.
  • Sven Jansson arbetar för biståndsorganisationen Diakonia.
  • Hemma hos Farouk och Samah, som bor i flyktingläger tillsammans med barnen Judy, 5 år, Lian, 4 år och Majd, 8 månader.

Alftabon Sven Jansson har nyss kommit hem från en vecka i Libanon, där han besökt överfulla flyktingläger och träffat människor som lever sin vardag mitt i vår tids värsta flyktingkris.

Annons

I världen i dag är 60 miljoner människor på flykt eller lever under flyktingliknande förhållanden. Ordet "flyktingkris" är frekvent använt för att beskriva situationen.

Sven Jansson i Alfta är nyss hemkommen från Libanon, där han genom sitt jobb för biståndsorganisationen Diakonia har besökt flyktingläger och mött människor som lever under oerhört tuffa förhållanden.

– Efter att ha mött människor i de överfulla flyktinglägren så vänds perspektivet rätt på något sätt. Det är inte i Sverige vi har en kris, det är där – i Syrien, Libanon och i länderna där omkring – som det är kris. Det är där som systemen är överbelastade och det är där som samhällsinstitutionerna står på gränsen till kollaps.

Läs också: Nyanlända lär ut arabiska på Alftaquren

I Libanon finns omkring en och en halv miljon flyktingar enligt officiella siffror, men siffran kan vara så hög som två miljoner. Alla de här flyktingarna samsas med över fyra miljoner libaneser på en yta av Skånes storlek.

Under en veckas vistelse i Libanon besökte Sven Jansson bland annat flyktinglägren Al Awde och Burj el Barajneh. Han har sett hur biståndspengar gör nytta på plats, men på sikt anser han att det är ett ohållbart system att enbart ge akuthjälp i närområdet. Det avgörande är långsiktigt bistånd som kan vara med och bygga upp raserade samhällen igen.

– Att ge akuthjälp i närområdet är bra, det måste vi göra. Men hur länge då? Att permanenta ett system med överfulla flyktingläger drar isär hela samhällen. Situationen är på sina håll farlig som en krutdurk, eftersom människor på flykt är desperata. Ekvationerna går inte ihop och då blir slutsatsen att det första som måste till är att få stopp på kriget i Syrien. Men innan det blir verklighet så måste vi klara av att hjälpa människor överallt, både de som är kvar i närområdet och de som lyckas ta sig till Europa.

Läs också: Lärarveteraner rycker in när behovet av undervisning i svenska är stort

Flyktingfrågan är den hetaste politiska frågan i Sverige just nu. Vad säger du till alla som anser att vi visst har en flyktingkris här?

– Vi har en hård belastning på en del samhällsfunktioner och man kan tala om stora problem i en del kommuner, kanske ibland kris. Migrationsverkets mottagningssystem har inte varit riggat för så många som kommit under senaste året. Men om vi jämför med flyktingsituationen inne i Syrien och i länderna i närområdet, inklusive Grekland, så är det inte rimligt att kalla tillståndet i Sverige för kris.

Vilka är dina starkaste bestående intryck från veckan i Libanon?

– Det är en kombination av förtvivlan, ilska och hopp. Det som trots allt ger hopp är att jag har sett att människor med rätt stöd kan vända sin situation. Genom insatser som hjälper någon eller några av medlemmarna i en familj, kan en hopplös situation vändas och familjen kan på något sätt bli självgående, mitt i helvetet. Det händer hela tiden, inte bara lite här och där utan på många håll när människor ges rätt incitament, rätt stöd och får chansen komma på fötter igen. Det är häftigt att se.

Läs också: Genom musiken för de ett krig mot kriget de själva flytt

Mer läsning