Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sista året för jägarbasen

/

Han skulle aldrig lämna de stora skogarna för att flytta in till stan. Det räcker med att vakna och se Mållången glittra spegelblank en sommarmorgon för att förstå varför det är så mycket bättre att bo i den lilla byn Skräddrabo - sex hushåll - än någon annanstans.

- Det handlar om livskvalitet, säger Karl-Evert Hellsén.

Kommande lördag återväljs han som ordförande i Svenska jägarförbundets Gävleborgsavdelning.

Annons

Karl-Evert Hellsén har lovat att ställa upp ett år till. Det blir hans tionde och sista som ordförande.

Det har varit tuffa år. Jägarbasen pratar om "helvetesår" och säger att han inte överdriver. Ta dödsmisshandeln av vargen på sjön Fansen som ett exempel.

- Vi är många som försöker skapa en seriös debatt i vargfrågan. Och så händer en sådan här sak. Allting rasar, hela jägarkåren blir bespottad och vi får liksom börja om igen. Om de här båda männen blir dömda är och förblir de en absolut skam för jägarkåren.

Det fanns en tid när Karl-Evert Hellsén trodde att det nog skulle gå att "pussla in" ett reglerat antal vargar i glesbygden. I dag säger han att det inte går.

Ovanåkers kommun är en av Sveriges hårdast drabbade vad gäller vargattacker på tamdjur, framförallt jakthundar. Under de senaste tio åren har ett tjugotal jakthundar attackerats eller dödats av varg.

Karl-Evert Hellsén ser bekymrad ut:

- I dag är det inga jägare som chansar med jakthundar längre. Risken att de ska stryka med är för stor. Lek med tanken att jägarna fortsatt att ha med sig hunden ut i skogen i samma omfattning som tidigare - då tror jag att uppemot ett hundratal jakthundar hade vargdödats.

Vargdebatten rasar vidare och Karl-Evert Hellsén räknar krasst med att även under sitt sista år vid rodret få lägga mycket tid och kraft åt att diskutera med stridande viljor.

Mer läsning

Annons