Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Minnesord över Erik "Dubbel-Erik" Eriksson

/

En sann Edsby-profil har gått ur tiden. Inte en bandylegend, eller framgångsrik möbelfabrikant, utan en sliten och småkriminell missbrukare. Vem bryr sig om en sådan idag, förutom några medbrukare och någon enstaka tålmodig släkting?

Annons

Många, har det visat sig. De senaste dagarna har sorg och saknad uttryckts från alla möjliga håll, vid nyheten om att Dubbel-Erik gått bort. Erik Eriksson var ett omisskännligt inslag i det annars så stillsamma småstadslivet. Det finns otaliga skrönor om honom, och han var inte sen att spä på dem själv. Märkt av motgångar och osunt leverne var han ändå en man med värme och humor, aldrig sen att le åt sin egen olycka.

Sista gången jag såg honom i livet var passande nog på Erikshjälpen i Edsbyn. Han skämtade om det senaste sjukhusbesöket (en törstig kamrat hade tydligen fått i sig lite för mycket) och beklagade sig över att den gamla barndomsdrömmen, att någon gång få besöka USA, aldrig skulle bli verklighet. Både privatekonomi och straffregister hade gjort den saken omöjlig för många år sedan.

När han nu istället gett sig av på den största resan är vi många från trakten som gärna förlåter en cykelstöld eller två, och önskar honom all lycka på färden. Far i frid Dubbel-Erik, där du lufsar bort mot evighetens horisont med blott en flaska Rosita i handbagaget.

Orvar Säfström

Mer läsning

Annons